Handledsröntgen

Hela sommaren var jag sjukskriven för min handled. Nu har jag hunnit jobba 2 veckor och igår fick jag besked på röntgen. Nu väntas operation i höst. Det var lite trasigt både här och där. 

Men något spännande i allt tråkigt: snart flyttar vi! 

Har jag packat? Nej.

Har jag köpt nya möbler? Ja.

Så jag har dubbla möbler alltså? Japp!

Livet. 

Underbart.

Spännande.

Och full av längtan efter både det ena och det andra. 

Livet

Livet just nu. Trasigt men ändå helt. Både handled och knä är i obalans. 

Har inte tränat en enda muskel sedan 1 juni. Huvet börjar bli kaos men det blomstrar ändå. 

Livet. Kaos. Härligt. Underbart! 

Om 1,5 månad flyttar vi. Jag har sällan längtat efter något som nu. 

Och jag är helt fylld av lycka. Att Simon är min bästa vän. Att nätterna är nästintill sömnlösa men fulla av kärlek ändå. Att barnen mår bra. Att jag mår bra. Att jobbet börjar om 1 vecka. förhoppningsvis, om sjukskrivning inte förlängs. 

Sista sommaren

 

Sista sommaren i det här huset. Och oftast ligger vi här. För jag har ju all tid i världen just nu. Jag är ju sjukskriven i väntan på resultatet av en trasig handled.

Jag har köpt en lägenhet. Superfin och mitt emot har barnens pappa köpt sin. Så nära, både som medföräldrar och i boende. Perfekt.

Ah, så känns det. Allt känns perfekt! 

"livet går bra" skulle jag kunna säga. Men då ljuger jag.

"Livet går bra nu" skulle jag kunna säga. 

Men samtidigt som jag väntar på tid hos handkirurgin så lyckas jag även paja knäet under helgen. Men det går snabbare nu. Idag fick jag konstaterade  ligamentskador och imorgon blir det MR. 

Och återigen ingen träning på några veckor. 

Så nej. 

Livet går inte bra nu. 

Jag kommer få kaos i huvudet. 

likt en HåkanHellströmsång

Här ligger jag.

Harmonisk men ändå ett virrvarr. 

Precis som en Håkan Hellström sång.

Man gillar det men ändå inte liksom. 

Huset är ute till försäljning nu och jag känner mig upprymd lite grann. 

Men ändå känns livet tungt just nu. Och det beror nog på att allt inte klaffar riktigt och saker händer. 

Men jag klarar mig nog ur det också. Jag har ju börjat hitta mig själv, och det är ju ändå det svåraste jag gjort i livet. 

Hon är 15 nu

Hon är 15 nu. 

Och det är konstigt att man kan komma ihåg varje del av den dagen så bra. 

Hur jag satt i soffan, med orakade ben, och vattnet gick. 

5 timmar sedan låg hon där. På min mage. Och alla 3 grät. 

Jag, Simon och Hon. 

Och nu är hon nästan längre än jag. Tar alla mina kläder. 

Ger mig gråa hårstrån samtidigt som hon gör mig yngre.

Jag älskar dig!

lite för mycket för att kunna prioritera

1 vecka kvar till första visningen

och det är ju klart att allt ska komma nu. Eller så känns väldigt lite som just "allt". 

Har haft ont i båda handlederna  i 1 månad nu. Igår tog jag mig till doktorn som gav mig medicin och tog 4 rör blod för att kolla ledsjukdomar. Beroende på vad de visar blir det också ev röntgen om ca 2 v. Medicinen gör mig lite orkeslös så att städa ur det sista är en pers. 

Men jag tänker att jag kanske behöver sova ordentligt, sen kan jag ta tag i det. Kanske.

Men så blir det ju ingen träning nu då som belastar handlederna. Den känns kul. 

Inte alls.

Och just ja. Nu är skilsmässan helt igenom. 

Officiellt skild. 

Det känns lite märkligt. Som att han nu är avskuren helt från mig efter 19 år. Men han är ju en av mina bästa vänner. 

Bästis-festis. 

Och pappa till våra 3 underbara skitungar.