Det går lite långsammare i köket nu. Vi har fullt upp med livet och allt annat som ska hinnas med. Helgerna är i stort sett de enda dagarna då vi hinner med.
Men igår kväll började vi (läs Simon) i alla fall med kaklet. Det är mycket att kakla. Är så nöjd med vårt kakel. 10×20 i storleken och matt istället för blank. Perfekt!
Det tar sig, sa mordbrännarn.
Och jag tror detta kan vara de sista bilderna ni får se innan det är färdigt...
Det är mycket kökssnack här. Det är för att det inte händer så mycket annat.
Men här är iaf en morgonbild. Med dåligt ljus och så. Underarbetet är klart. Jag tror att Simon spacklar färdigt och målar taket idag. Och fixar underskåpet där avloppsröret går. Bär jag kommer hem börjar jag att skruva alla skåpen. Det och ett glas vin!
Idag blir det finmiddag. Såhär kan det se ut när man egentligen inte har ett ordentligt kök. Vi har ju "lägenheten", men den är ju fylld med byggmaterial, den också.
Nu är det fredag!
Har varit ett par vändor till tippen . Nu är det bara undergolvet och isoleringen som ska bort.
Jag och barnen åker bort i helgen så Simon kan riva ut detta. Det blir så dammigt.
Och efter denna renovering behöver jag nog stelkrampsspruta.
Tack och Hej!
I morse kom köket.
I samma veva höjde vi fönstret 2 cm.
Och medan jag har varit hos läkaren har Simon rivit ena väggen, påbörjat arbetet med den bärande väggen samt kopplat bort vattnet.
Och lagom till jag kom hem efter en vända på tippen, så hade elektrikern hunnit komma.
Så vart har jag varit idag?
I juni tog jag mitt enklaste beslut i hela mitt liv.
Jag ska donera ägg. Ägg till någon som går igenom samma smärta som jag såg min syster gå igenom.
Jag donerar liv.
Jag rev ena sidan av köket i morse. Andra sidan river jag imorgon. Då kommer köket. I samma veva flyttar Simon upp fönstret och under eftermiddagen kommer elektrikern för att koppla ur elen i väggen till höger. Den ska också rivas.
Här är alltså bredden på nya köket. De nya skåpen slutar där väggen är nu (tv) och så öppnas det upp ytterligare då väggen (th där elkablarna går nu) blir riven. Bra va!?
Varvar tentaskrivning med att plocka isär köket. Några vändor till tippen innan alla andra rutiner faller in på dagens schema.
Jag gillar dagar då man har saker att göra, saker att se fram emot...
Idag bad vår dramalärare oss att berätta vad som gjorde oss lyckliga idag.
Kanske ungarna, tänkte jag. Men de gör mig ju alltid lycklig och varenda människa som har barn i det här rummet kommer säkert att säga just det.
Och det gjorde de.
Men vad gjorde mig lycklig?
Stockholm city station!
Det ni!
Visserligen känns det som att gåvägen från pendeln till tunnelbanan tar en halv dagstur. Men man slipper trängas i myrgången. Och det ser fräscht ut.
Det gjorde mig lycklig, minsann!
När jag går hemma själv har jag ingen karaktär. Idag åt jag nutellamackor till lunch. Och godis. Och chips. Jag känner mig ändå nöjd över frukosten. Då fick jag i mig paprika tillsammans med det vita brödet.
Inte konstigt att jag fick köpa nya byxor häromdagen.
Men vare sig det nya byxköpet beror på dålig karaktär eller mer muskler pga träningen så har jag aldrig varit så nöjd med mig själv som jag är nu.
Jag sprudlar
Jag lever
Jag är lycklig
Både i mig själv och med andra
Vi skulle åka till Norge. På torsdagen beslöt vi oss för att åka TILL gotland istället. Vi hittade en stuga med 4 bäddar, strax utanför Visby, och åkte sedan redan i lördags. Stugan kunde väl ha varit bättre men med den framförhållning (eller snarare brist på) vi hade så är den helt okej. Landskapet väger upp Det!
Idag har vi bla knallat i Högklint Naturreservat och hittat fossiler. Och klättrar. Och ätit bullar.
Sedan for vi lite hit och lite dit innan vi hamnade i ett annat naturreservat.
Vackert minst sagt.
Gubben jobbar. Vi har semester. Det blev en oplanerad resa till Öland. Där har vi campat orutinerat (första natten iaf) sedan i fredags. Imorgon åker vi till Hammarglo och vänner. Sönderbrända(jag iaf) och nöjda.
Kissa.
Alltid kissa innan tåget. Det skulle jag komma ihåg. Nu sitter jag här på tunnelbanan.
Svettig
Varm
Kissnödig.
Blir ju alltid nödig på tåg.
Varför kissade jag inte innan?!
Trädgårdsarbete from hell.
Finns inget som är mer pina än detta.
Men jag fick äntligen tillfälle att bruka den där förbannade Ullaredskassen.
Ingen kan ha undgått det som hände igår. För mig blev det en stund av panik att vara i det. Att bli evakuerad och utan tips på vart man skulle gå gjorde att jag, och så många andra, stod handfallna. "Gå ut på gatan" sa de, och där stod vi. På gatan. Alldeles i närheten där allt skedde. Och med vetskap av att något kan hända just här nu också.
Poliser, brandmän, helikoptrar och ambulanser cirkulerade och kom från alla håll. Vi gick och gick men de tycktes komma närmre.
Vi gick till Karlberg i hopp om att några bussar skulle gå norrut. Ingenting. Några sa att bussen gick från Odenplan så vi rörde oss dit och möttes av bussar som nu togs ur tjänst. Handfallna stod vi där innan jag och en av de gående bestämde oss för att börja gå hemmåt, bortåt. Via Hagaparken hamnade vi i Solna där vi slutligen blev upphämtade av den andres bekant.
För mig var det overkligt. Lite omtumlande. Och jag kan inte sluta tänka på de tanter, farbröder och föräldrar med barnvagnar som stod utanför centralen och grät. På offren, de drabbade och omgivningen omkring. På Ulvsättras barngrupp som blev strandade utan sina föräldrar.
Men terrorn viker oss aldrig.
Stackars barn som trillar omkull och skadar sig på alla olika vis.
Igår skrapsår i ansiktet efter fall på asfalten. Idag omkullcykling med fläskläpp och trasig tand.
My till en förälder på klubben:
-Basse åker flygplan till USA
Förälder: -Ska han träffa Trump?
My: -Nej han är läskig och dum
Förälder: -Varför är han läskig och dum?
My: -Han skjuter barn. Så vi går sönder och det kommer blod.
Det kommer inte hemifrån!
Sömndrucken och full av godis sitter jag på tåget hem. En föreläsning får mig alltid att se i kors. Spelar ingen roll om den tilltalar och är intressant. Någonstans mitt i vill jag mest blunda.
Någonstans mitt i idag började folk att surra. Och störa lite grann. Betygen från tentan hade visst lagts upp.
Och jag fick ett C! Plötsligt blev jag lite piggare och stoppade i mig lite mer choklad. Och jag undrar lite hur jag lyckades med det.. jag är nog inte så tokig i alla fall.
Inatt är en sån där jag-kan-inte-sova natt igen. Det har blivit ganska många på senaste. Kan det bero på att jag tryckte i mig glass strax innan läggdags, tro? Eller att jag somnade kl 21? Kan hända att jag är så sjukt exalterad över min frisyr jag klippte till igår. Bort med skiten, bara!
Varför har ingen sagt att det är så befriande med så kort hår?
Ska jag kolla lite på netflix kanske? Då somnar jag säkert. Eller så går jag upp och gör kaffe. Jag ska ju ändå upp om 3 timmar...
Från och med idag är jag tjänstledig.
I 3.5 år.
"Det är inte så långt" säger jag. Men så tänker jag att My kommer att vara 6 år. Vince kommer att vara 10 år och Freja kommer att fylla 13 år. Då känns det som en evighet.
Idag var alltså första dagen. Bara en massa information, men jag var där.
Jag hoppas innerligt att dessa år kommer att gå fort så att jag kan börja jobba igen. För att gå från att ha jobbat i 11 år till att bara jobba någon gång ibland är en stor omställning. Och utmaning...
Kl 11 vinkade vi av pappan i huset. Han skulle träna. Och medan vände vi upp och ner på barnens rum. Storstädning!
Vi hann dock inte långt.
De ringde från klubben och berättade att Simon skadat sig. Jag packade in barnen i bilen, åkte dit och lämnade barnen till vår klubbfamilj och så åkte jag och Simon vidare till akutmottagningen.
Efter 3.5 h av väntetid och röntgen fick vi en dom. Eller nja. En halvklar dom.
De trodde att bröstmuskelfästet lossnat. Och är det så så blir det op, läkning i 3 månader och sedan rehab.
Men han fick remiss till magnetröntgen, vilket lär ta 2-3 veckor, och därefter får vi klarare besked.
