Soffletardag

Inte kunde man tro att det skulle vara så svårt att hitta en soffa. Idag provar vi lyckan på Mio.

Nästa vecka

Sista kvällen

Det är sista kvällen.
12 veckorna förbi.
Imorgon flyttar Kompis  och Blixten
Och mitt hjärta går itu redan nu.

02.21

02.21 vaknade jag inatt, imorse.
JAG vaknade. Pigg å alert.  Och det  kändes  så ensamt.
Nu är klockan strax 21. Jag har rätt att däcka nu.
Och det ska jag göra.

Gonatt

Men lyssna på det här!

Myran ville inte ens vinka imorse!
Men hallå!

Jag ålar mig ur sängen denna tisdagsmorgon

5.20 ringer klockan. Jag ålar mig ur sängen medan Simon sätter på kaffe. Jag ålar mig vidare till köket, hämtar en tallrik yoghurt och ålar i mig den också.
Gud vad jag vill sova.

När jag lämnar Freja så hälsar jag på en mamma från jobbet och undrar varför jag inte sett henne  där förut.

Jag lämnar  Myran och Vince. Det går så himla bra för henne nu. När vi sagt "hej då" ålar jag vidare till bilen.
"Jag kanske ska ta cykel till  jobbet idag?" tänker jag. "Jag börjar om en kvart, och det tar ca 6 min att gå." Precis så tänker jag.

Jag parkerar bilen på uppfarten  och springer in för att  hämta min vattenflaska. Då ser jag det. Mitt schema. Jag börjar inte alls halv 8. Jag börjar om 1 h. Och så ålade jag vidare till soffan.
Men nästa tisdag får jag iaf sova lite längre. Till dess har jag lärt mig att tisdagar är lite bättre.

Idag blir en bra dag

4.15 vaknade jag av Kompis. Så bedårande söt och gosig så att man vill dö, men just i morse kunde han väl också sova. Somna om kunde jag i alla fall inte.

Idag går jag in på jobbdag nr 3. Kaotiskt, småstressande men skönt att få in andra rutiner snart. Att få ihop förskola,  skola, fritids, jobb och träning är minsann en utmaning men vi kommer snart  in i det också.

Förskolan  går bättre och bättre för Myran. Hon är glad när jag hämtar och bara ledsen  till dess att jag stängt ytterdörren och gått på morgonen. Hon får nog snart in sina nya rutiner, hon också.

Och idag är Frejas första riktiga skoldag.
Wow, säger jag.

Någon annan som gör något

Jag tycker det är så himla kul (och skönt!) att Vince tycker det är roligt att dammsuga.

Sjukdom

Stupar i säng kl 18. Innan jag somnar hinner jag undra när jag var sjuk senast.
Vaknar 20.30.
Astrött  men kan inte somna om. Är det inte helvetets så typiskt när det nu är dags att börja jobba igen efter mer än 650 dagar?
Vad ska jag nu göra halva natten då jag inte kan somna om?

Första flätan!

"Smutsit"

"De e smutsit", säger hon.
Jag håller med.

Förstår ni känslan?

Klockan är halv 1.
De ringer från Myrans avdelning.
Shit.  Ska jag svara?

Imorse kom vi överens  om ett par saker. Eller två snarare.
1. Är hon trött, vilket hon alltid är, så är det helt ok för mig att hon sover 20-30 min på förmiddagen. Innan lunch. Och efter också, såklart.

2. Frukten kanske bör ätas 9.30 istället för kl. 10.00. Det är ju faktiskt väldigt långt mellan frukost och frukt.  Hon kanske har lågt blodsocker på fm, precis som jag brukar ha ibland.

Jag svarar. Kristin låter så harmonisk och glad. Jag gillar henne.
Och det har gått superbra för Myran idag. Hon åt mkt frukost,  somnade en snabbis, vaknade och åt frukt. Och det har gått jättebra. 
Och en sten föll från hjärtat.

Jag kommer in

Klockan 3 kommer jag in. Då är de ute. Och jag hör absolut ingenting. Hon gråter inte och jag har lust att göra ett Skallepär-hopp på en gång.

Förmiddagen  hade varit lite sisådär.  Hon hade somnat en stund innan maten och efter  det så har hon varit glad. Hon hade till och med stått och skrattat hejvilt  till en pappa som hade inskolning med sitt barn idag.
Oboy vad jag är glad.

Men det är en dag imorgon också.
Och en till efter det.

Ni anar inte hur jag längtar

Skroten lämnades till frukost imorse.
Och återigen  grät hon när jag gick.
Ni anar inte hur jag längtar till den dagen då hon är glad när jag går och när jag kommer. Igår var hon jätteledsen när jag kom. Hur mycket gråter hon på dagarna egentligen?
Och det känns fruktansvärt  tungt i hjärtat när jag är ensam hemma. Jag är nog aldrig mer stressad än då. Stressad, förtvivlad och med känslan av att jag är världens elakaste, sämsta mamman i världen.

Och så känner man för att gråta.

Jag sätter mig i bilen hem från Maxi och tittar på klockan. Den visar halv 11.
Då känner jag för att gråta.
Lilla skrot är på förskolan och grät när jag skulle gå.
Nu vill jag bara hämta hem henne.

Gårdagen på lägret

När jag pratade med Freja igårkväll så var hon helnöjd med dagen. De fortsätter  idag och när Myran sovit lunch så åker vi också dit. Men mest bara för att bada.

Fick en hälsning

De verkar ha det mysigt  iaf!

BJJläger

Vi släppte nyss av dessa två på jiu jitsuläger. De ska träna, campa och säkert ha det jätteskoj.

Dag 3

Äh fy.
Jag var med ca 30 min och hon brydde sig inte om mig ett dugg. Hon kom inte ens för att leta efter mig när jag satt där på stolen i ett helt annat rum. De tog på sig skorna och pedagogerna tyckte att jag skulle gå. Då började hon att skrika och kasta sig bakåt. Fy vad ont det gjorde.

Jag gick in i personalrummet  och tyckte mig höra hennes skrik ända in.
Men så tog de 3 minuter och jag hörde lite gny och snyft i korridoren. Jag tror de gick för att hämta någonting.  Kanske hennes snuttefilt.  Jag ville så gärna öppna lite och glutta ut. För har man spenderat varje dag med henne sedan 16 december 2013 så är det lite svårt att släppa taget.

Det tog ytterligare någon minut. Då hörde jag fotsteg  igen.  Jag känner så väl igen pedagog Hannas gång.
Och så hör jag lite svagt : "E de?" 

Och du slår mammahjärtat extra kärleksslag. Hon är glad.

Snart kommer en annan pedagog in och säger att jag kan åka hem. Då smyger jag ut till bilen och jag ser hur min lilla skrot jagar fjärilar.  

Nu åker jag hem och gråter en skvätt. 

Dag 2

Fruktansvärt!
Det började med att jag, hemma, råkade klämma Myrans tumme i dörren. Hon började grina. Och Skrika. Och grina.
Och så fortsatte det även på förskolan fram till fruktstunden.
Men därefter har det gått bra. Än så länge. Vi får väl se när hon vaknar.

6 augusti 2010

Det är det bästa 6 augusti som någonsin  kommer att ske.
Han föddes nämligen då, världens finaste Vinnieboy.

Hur gick det?

Hon var inte på mig hela tiden.
Nästan tvärtom.
Hon kunde gå till ett annat rum och pilla för att sedan komma tillbaka igen.
Att somna gick på 3 röda och vakna var det lite värre med. Hon vaknade på fel sida av madrassen men efter en stund, och efter lite lek med vattnet, så blev hon på bättre humör.
Pedagogerna fick till och med en kram innan vi gick till storsidan och hämtade brorsan.

Första dagen

Nu  är  vi  på  väg  till  förskolan.

Snart dags

Om 2 dagar är det inskolning.