Mitt 2013

2013 har nog varit det mest omtumlande året i mitt liv. Det startade fint i januari med vårt första hus. Å, vad vi såg fram emot att flytta in i mars. Februari flöt förbi och vi flyttade in. Vi möttes av ett ostädat hem som tog flera dagar att få rent. Lagom på Simons födelsedag upptäcker vi en vattenskada i klädkammaren. Det visar sig att skadan börjat uppe på taket och vatten sedan runnit genom hela taket, i väggen och ner i golvet. Vi fick byta ut hela yttertaket, lägga ny isolering och göra om två badrum, en kostnad som vi får betala själva.
Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Aldrig känt mig mer sårad och bortkommen.
Men vi har så fina människor i våra liv och fina nya grannar som stöttat och hjälpt till.
Utan er skulle jag ha gått sönder ännu mer.

Vi bodde under den tiden hos min fina svärmor och Hasse. (Jag älskar er. Tack så mycket för allt ni gjort under året.) Det var även då jag fick ett plus på graviditetstickan. Med skräck och förtjusning skyndade jag mig till huset för att berätta för Simon.
Har vi verkligen tid för en bebis nu när vi har fullt upp med huset? Råd? Plats?. Det var sånt som flög runt i huvudet den första tiden.

Mamma och pappa separerade i maj. Det fick jag veta av pappa när han och jag åkte på resan till Prag. Det gjorde så ont i själ och hjärta av att se pappa gråta. Min pappa, min hjälte. Plötsligt var han lika liten som jag.
Mamma och jag har inte så bra kontakt länge. Inte för att de har gått skilda vägar, det var inte så oväntat, utan för att hon har gjort som hon gör efter det. Och jag kan inte påstå att jag saknar henne. Det låter kanske hårt, men så känns det. Det kanske ändrar sig med tiden. Hon är ju trots allt min mamma.

Hela hösten präglades av skratt med fina vänner och familj och så kom december.
Dagarna sniglade fram och 15 december kunde jag äntligen ringa hit min svärmor som var med på Minis förlossning. Hon kom äntligen, vår lilla My. Så vacker och perfekt.
Det smärtar när jag tänker på att hon kanske inte hade funnits. Så oplanerad, men ack så välkommen.

Och Simon. Jag älskar dig.
Du gör mig till en bättre människa och jag är så otroligt tacksam över att ha dig i mitt liv.
Du är en helt underbar pappa till våra barn  och jag hoppas innerligt att du förstår hur mycket jag uppskattar dig.
Tack för att du gör frukost till mig varje morgon och för att du stöttar mig i mina plötsliga impulsiva ideér.

Och kolla här. Det bästa av 2013 i en enda bild.
Utan er skulle jag vara ingenting.

Solsken!

Hela december har varit ett enda tjockt mörker. Har det inte varit molnigt så har det spöregnat. Men idag skiner solen och Freja ville så gärna gå på promenad med My. På med kläderna och ut i det kalla solskenet.
Efter det här så förtjänar vi nog en fika.

Bvc

Kolla på den här lilla skorven. Förra onsdagen vägde hon 3440 g.
Idag var vi på BVC för att väga och mäta. Runt 3.7 , trodde jag.
Skorpan väger istället 3940 g och har växt 3 cm (53cm) sedan hon föddes för 11 dagar sedan. Det ni!

Måndagen 16 december

Det råder bestickbrist i Sverige tydligen. Det fick jag bittert höra på IKEA den söndagen då allt började.  ”Skedar. Jag måste ju ha skedar!” var allt jag kunde tänka på medan jag åkte vidare till Bauhaus för att köpa en ny julgransfot.

På eftermiddagen när jag kommit hem går en liten del av slemproppen. Självklart blir jag alldeles till mig, men eftersom att Mini är beräknad om 8 dagar så tänker jag att det kommer starta först om ett par dagar.

Senare på kvällen börjar jag få lite ryggont. Men bara så svagt att jag tror att jag inbillar mig och givetvis beror det på att jag flyttade omkring en massa flyttlådor tidigare.  Jag menar, vi ska ju inte ha bebis ännu.

Strax efter klockan 23 somnar jag, men innan jag faller djupt så knäpper det till i magen och jag flyger upp ur sängen. Då kommer första svaga värken och jag står en stund och funderar på om det bara var en förvärk. Några minuter senare kommer en till och jag tänker ”Visst fanken. Det är så här det känns.” Jag tar mig igenom ett par värkar till innan jag ringer till förlossningen och ljuger ihop något i stil med ”det gör superont”. De tycker att jag ska försöka vara hemma en stund till eftersom att värkarna precis har börjat.  Med en suck lägger jag på luren, men kort därefter kommer intensiva värkar med ca 3 minuters mellanrum. Jag ringer svärmor och Hasse och i väntan på att de ska komma ner upplever jag de längsta minutrarna på länge.

01.23 blir jag inskriven på KS och är öppen 4 cm. 4 cm! ”Det måste ju ändå vara mer än 6 cm så ont som det gör.” Men nej. 4 cm.  Jag får ligga med CTG innan jag får ett förlossningsrum och lustgas. Jag har tydligen tur, säger de, för jag är den enda som är inne för att föda barn.

Efter en stund ber jag Simon att höja lustgasen ett snäpp. När barnmorskan kommer in säger hon att det är bra att vi reglerar styrkan själva, men att vi kanske ska öka istället för att sänka nästa gång. Jag och Simon blir alldeles fnissig och tänker på när Vince föddes. Då reglerade vi också, men sa inget till barnmorskan. Vince föddes med andra ord utan smärtlindring i princip.

03.50 ber jag dem ta hål på fosterhinnan. Vid det här laget har jag värk på värk och måste andas lustgas hela tiden. ”Det kommer bli mer intensivt och göra mer ont då” säger barnmorskan och jag tror nästan att hon skojar. ”Göra mer ont? Ta hål på hinnorna för fanken” vill jag skrika, men barnmorskan tar hål innan jag hunnit andas klart gasen. Värkarna etableras ut och kommer inte lika tätt.

30 minuter senare kommer första krystvärken, men egentligen vill jag bara sova. Barnmorskan säger att de kan se en skymt av Mini och då känner jag att det verkligen snart är över. Mini kommer inte om en vecka, hen kommer nu.

Någon minut senare, klockan 04.34 ligger hon på min mage.
En mini lillasyster.
En My.
Vår lilla  My. 3675 g och 50 cm.
En tiopoängare redan från början.

Hur ska man räcka till

Hur ska man räcka till? Det har jag frågat mig själv ett par gånger. Men man vänjer sig väl och lär sig så småningom. Ibland känner jag mig som Bambi på hal is.
Lyckligtvis (peppar,peppar) verkar My vara en bebis som är väldigt lugn. Hon sover mycket och under sina vakenperioder är hon ganska nöjd. Och Freja och Vince är så bra på att hjälpa varandra om de behöver hjälp medan jag ammar.
Och Simon finns.  (Du ska få ett alldeles eget inlägg någon dag.)

Julen spenderade vi hemma. Den var lugn och lagom den också. Och underbar.
Jag bjuckar på en bild då barnen spänt väntade på Tomten.

Skjut mig

Det finns en orsak till varför jag hellre vill ha en lägenhet.

Präktig, vacker och unik

Präktig, vacker och unik. Så heter hon.
Eller My om man vill vara kortfattad.

Den här tiden vill vi ta vara på så mycket som möjligt. Vi vet hur snabbt tiden går.

Än så länge sköter sig My exemplariskt. Hon äter, sover och bajsar.
Lite magknip har kommit, men det funkar fint med magdroppar, tycks det, men än ska man väl inte ropa hej.

Präktig, vacker och unik alltså.
Här är hon. 

Finaste lilla lillasyster

7 dagar innan förfallodatum alltså.
Och ingen lillebror.
Det blev en lillasyster kl 4.34 som väger hela 3675 g och mäter 50 cm.

Nu är bilen full:)

Åsa, är du vaken?

Tomten!

Va!
Vi skulle ju bara handla. Kolla vem vi träffade på!

10 dagar kvar!

10 dagar kvar. Mer eller mindre.
Wow.

Vecka 39 (38+).
Den nakna sanningen. Har jag alltid haft sån här bred rumpa?
Åh, vad det ska bli skönt att börja träna när Mini kommit.
Och det ska bli skönt att få sova ordentligt (hoppas!) och slippa kliva upp 5 gånger mitt i natten för att kissa. Eller slippa vakna 4.30 nästan varje morgon för att vara hungrig och pigg

Ni märker att jag kommer få en lugn bebis va, som låter mig sova mellan 23-06 utan att vakna en endaste gång.

Liten bildbomb från helgen

I helgen kom två kompisar upp från Småland. Det är så himla kul att ses och känna att man verkligen hör hemma och kan vara sig själv.

En liten uppdatering

Magontet höll i sig till tidigt i morse. Det blev inte så mkt sömn inatt och vid 4 tryckte jag i mig alvedon igen. Den här gången 2 st och så lyckades jag somna om. I morse när jag vaknade var den ihållande värken i magen borta och jag fit for fight igen!

Idag mår vi konstigt

Vi har gått in i v 38 (37+) och 19 dagar kvar till bf! Det är helt galet.

Vaknade flera gånger av sammandragningar inatt och var tvungen att kliva upp ett par gånger. Inte för att det gjorde så speciellt ont, utan för att det mest bara var väldigt obehagligt att ligga still.
Idag mår jag väldigt konstigt. Åkte en sväng för julklappsköp efter att jag lämnade ungarna, men fick åka hem istället eftersom att jag fick ont i magen. Det kändes nästan som håll och gjorde sjukt ont vissa stunder. Väl hemma däckade jag och försökte sova, men vaknade återigen med konstig känsla. Hur det känns? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Det är lätt värk i ryggen, molande värk i magen som kommer och går lite (Ja, som små pytteförvärkar eller som att man får lätt håll) och så är jag öm i nedre delen av magen. Den ömheten blir känns mer vid en sammandragning, men sitter fortfarande kvar efteråt.
Skumt med andra ord. Men Mini rör sig och tycks må bra i alla fall, så jag ska väl inte klaga:) Det har slutat regna nu så, vi ska ut och röra lite på oss innan det är dags att hämta ungarna. Och kanske, kanske blir det lussebullsbak i em.

Något som stannar här

Idag var jag hos barnmorskan igen. Förhoppningsvis så är det bara ett besök kvar innan Mini. Inte fler än de vill vi ha i alla fall!
Jag ställde mig på vågen och fick en chock. Jag var tvungen att kolla 2 extra gånger. Min barnmorska sa att det var helt normalt men själv fick jag lite ångest.
Det här stannar mellan oss: Jag har gått upp 16 kg. 16! När hände det!? För två veckor sedan var jag ju bara uppe i 13. Uhhää. Helt normalt i alla fall. Tydligen. Men hon sa att det mycket troligt bara är vätska.

Alla prover såg, som sagt, bra ut. Hjärtljuden låg på 152 och Mini låg väldigt långt ner och BM bli inte förvånad om bebisen kommer tidigare. "Man vet inte med 3an. Den är lite lurig", som hon säger.
Gud, jag hoppas han kommer snart. Det är jobbigt att vända sig i sängen. Jobbigt att kolla i döda vinkeln när jag kör bil. Och jackan som jag bytte till för en vecka sedan börjar bli trång, den också...

Frejas ljuspyssel

Jag hann bara till målningen idag innan jag gav upp. Jag har fortfarande sjuk träningsvärk i kroppen från sist.

Eftersom att Vince gjorde adventsljusen i år fick Freja göra annat ljuspyssel. Hon var mkt noga med vad som skulle ligga bredvid varamdra. Passade de inte så blev det fult, sa hon.

Sista november

Okej. Sista november. Nu har Mini några timmar på sig att komma, annars kan han gott vänta i 4 veckor till 1 januari.
Men med tanke på vad som påbörjats i vardagsrummet så är det ändå dålig tajming ifall det skulle sätta igång idag.

Det ska slipas, målas och storstädas. I år ska jag tjuvbörja och sätta ihop ett pepparkakshus, fastän december inte infunnit sig än. Jag sneglar lite på julmusten och funderar på om jag ska tjuvbörja där också. Sen ska vi skruva upp några skåp och kanske några enkla vägghyllor. Har vi tid ska vi fixa dörrkrans, men bara genom att skriva ner allt detta så har jag hunnit ledsna redan vid städningen...

Sjuk värk

Vaknade med sjuk träningsvärk i varenda del av kroppen. Och vad har  jag gjort? Bara målat.

Det är illa..

Slut i kroppen

Nä nu ni, nu är jag helt färdig i kroppen. Mår illa och känner mig sprickfärdig. Hej halsbränna och ryggont. Varför? Idag har jag grundmålat sista sovrummet. Jag har skjutsat svärfar till Arlanda och målat matrummet två vändor. Allt detta under tiden jag underhållt 2 sjuka barn och en gosig katt (som i övrigt strök huvudet mot den nymålade vägggen. Hon blev därmed en grå fläck rikare).
Men nu är matrummet färdigmålat iaf. Skönt att de är gjort innan julpyntet.
Nu ska jag bara ge mig på vardagsrummet, men det får vänta till i morgon.
Men middagen måste göras nu..

Ingen Mini inatt

Okej.
Så det blev alltså ingen bebis inatt.
Men däremot har jag börjat få en massa sammandragningar. Åh, som jag väntat (och längtat) efter dessa!
När jag väntade Vince hade jag dessa redan i v 32 och jag har funderat lite på vart de är denna gång. Men här är de alltså! 26 dagar kvar och jag börjar bli, som Freja brukar säga ; skitnervös och skitlängtar!

Så här enkelt är det

1: jag har ätit en massa chips och därmed laddat upp. (Kanske med fel sak, men jag är uppladdad!)

2: jag är pigg trots en vaken natt med obekväma sovställningar och några vändor till köket för att äta yoghurt för hunger och vatten för törst.

3: jag har äntligen lyckats böja mig ner och raka benen. (Nu slipper jag ge Simon mardrömmar om varulvar inatt)

Så, så som jag ser det så är detta en perfekt kväll för Mini att göra sin stora entré!

Kooomsikoomsii

Adventsljus

Vince fixar adventljusen i år.

Problem

 
 
 
 
 
 

 

 

Nu har vi ett problem och det är 4 veckor kvar.

Vi kommer frysa...

Vecka 36

Vecka 36! (35+4)
och 30 dagar kvar!
Ibland undrar jag hur tiden kan gå så fort. De första 20 veckorna bara sniglade sig fram, men nu hinner man knappt med. Fast ändå känns det så långt bort så att jag inte ens sorterat bebiskläderna än.

När jag väntande Freja var sängen färdigbäddad och redo redan i vecka 35 minst. Nu agerar spjälsängen dumpningsplats för diverse bebissaker som ska sorteras och gå igenom.
Men BB-väskan är redan packad, utifall att:)

Ang. kommentarer på att smälta pärlor i ugn

Förr varnade man för att göra det eftersom det bildades giftiga gaser när plasten smälte. Då varnades det också för att smälta pärlplattor.
De pärlor som säljs idag är av en annan slags plast, som inte är farlig.

Så smält med nöje!

Tips - från tråkiga indianpärlor

Placera ut stående indianpärlor på bakplåtspapper och ställ in i ugnen på 200 grader.
Efter 3-4 min har de smält och blivit nya, platta, blänkande pärlor.

Superenkelt!

Trolldeg

Igår pysslade vi med trolldeg.
Nja. Jag måste nog hitta på något annat att pyssla med medan jag går hemma och väntar.

Någon med förslag?

Återbesök

Idag var jag på återbesök hos barnmorskan för lägeskoll. Blodtrycket hade sjunkit till mitt normala och allt såg fint ut. Huvudvärken är inte lika tung och svår längre och när jag vaknade i morse var den till och med borta! (Dock kom den tillbaka under fm)
Det är nog bara stressvärk fastän jag inte alls känner mig stressad.
Lugnet har iaf lagt sig och  nu ska vi bara förbereda julen som ska spenderas här hemma med pappa, Andre och Bodil. En lugn, avslappnad jul i mjukiskläder, varesig Mini har valt att komma till dess eller inte.

Vikt: 12,7 kg +
Hjärtljud: 153

___

Jävla huvudvärk

När pappa är borta

Simon har åkt till GBG för BJJtävling och vi blir sugna på pizza just då.
Vince ville ha korv på sin pizza medan Freja tar en klassisk margeritha.
Plötsligt så blev det mkt godare när man får göra själv.

 

 

Spec.mödravården

Pga huvudvärk i 5 dagar, ngt förhöjt blodtryck och "nja, jag tycker du gått upp lite mkt i vikt på 5 veckor" så blev jag skickad från barnmorskan till Spec.mödravården på KS. Efter att ha fått vänta i 50 min (galet!) fick jag göra ultraljud och ctg. Allt såg dock fint ut och jag fick starka värktabletter mot huvudvärken utskrivet.

Ingen fara på taket, alltså.

 

 

 

Charles

Jo men allvarligt. Jag gillar Charles. Eller gillade. Men så googlade jag på namnstatisken och Charles Manson dök upp.
Plötsligt ströks det namnet från listan för vem vill bli associerad med en sektledare ur Mansonfamiljen?
Big no no för min son.

Namn

Charles.
Det är väl ett fint namn.

Charles Otter

Lite, lite fattigare

Lämnade in bilen idag för byte av lambdasond. Det skulle kostar ca 1500 men sonden var dyrare än de trott så istället fick jag punga ut 2200 kr. Det sved i hjärtat. Det som sved lite, lite mer var när han sa "Det var ju ingen brådska. Du kunde ha väntat till nästa besiktning". Aj. Tack för den, din jkel. Kunde han inte sagt det innan!?
Men nu är det fixat i alla fall och det känns ganska skönt att slippa motorlampan som lyser...

Tankar om förlossningen

Nu är det ca 5 veckor kvar till Mini beräknas komma. 5 måndagar!  (Om jag har tur.)
De senaste dagarna har jag tänkt mycket på förlossningen och jag kan nästan inte beskriva hur mycket jag ser fram emot den. Jag undrar mest var Mini kommer födas. Hinner jag fram till BB?

Freja tog bara 5 timmar från första tecknet. Vattnet gick hemma och vi valde att åka in nästan direkt. Det var för sent för epidural när jag väl bad om den så vi fick klara oss på lustgas under hela förlossningen.

Vince föddes i undersökningsrummet. Vi kom in kl. 4 och han föddes kl. 6 efter en krystvärk. Det blev bara lustgas där också, som ni förstår.

Så hur blir Mini? Den överraskande 3an? Får Simon svida om från snickare till barnmorska på E4an?Eller här hemma? Förhoppningsvis så kommer vi till BB i alla fall.
Smärtlindring? Jag håller mig till lustgas även denna gång. Har jag klarat det två gånger förut så gör jag nog det igen. Om det inte blir en mardröm på 30 timmar, vill säga. Då vill jag nog ha allt som jag kan få.

Barnmorskan

Barnmorskebesök idag.
Järnvärdet låg superhög6t. Högre än vad det gjorde vid inskrivningen i v 12. Konstigt med tanke på att jag är så trött och bara vill sova hela tiden.

Hjärtljuden låg mellan 144-148 slag och Mini är fixerad och ligger väldigt långt ner. BM fick nästan en chock över detta.
Stackars Mini, tänker jag. Där sitter han fast med huvudet och kommer inte loss. Jag vet ju själv hur paniken är när man sitter fast. (Jag har fått vara försökskanin när Simon velat prova nya Bjj-grepp ett x antal gånger)

Viktuppgång: +12 kg

 

Ingen stress

Jag kan nästan inte tro att det är sant.
Här har jag suttit i matrummet, på samma stol, i nästan 1 timme och bara stirrat ut på vår skräpiga överfyllda innergård. Och jag känner mig inte längre stressad över att det legat där i nästan 2 veckor utan att vi kastat det.  "Äsch, det är väl inget" tänker jag och slurpar det sista kaffet ur min andra kopp. 
Det har aldrig hänt förut heller, att jag ens hunnit dricka ut första koppen innan ungarna ska kläs och åka till förskolan. Nu är det 1 timme kvar innan vi ska åka dit.

Kommer jag att dö av tristess här hemma medan Mini gör sig redo? Vad ska man sysselsätta sig med? Jag kan ju liksom inte stirra ut på innergården hur länge som helst...

Hemmagående

Idag var sista arbetsdagen. Nu ska jag bara gå hemma och vänta på Mini.
Jag planerade att åka hem från jobbet, göra varma mackor och sova innan jag skulle hämta ungarna.
När jag kör ut från parkeringsplatsen ser jag att motorlampan lyser gult på den där helvetets jäkla bilen. Jag är så less på fanskapet så jag vill kräkas!
Den lyser gult! Det kan ju vara vilket fel som helst! Minst 100 stycken! Och det enda jag kan på en bil är att kolla oljenivån och den var det inget fel på!
Istället åker jag hem irriterad och googlar efter andra bilar. En felfri bil. Finns det sånna?!

Dekorationer

Freja och Vince brukar alltid vilja hjälpa till att göra dekorationer till mina tårtor.

Dörrflytt

Medan gubben flyttar dörren i sista sovrummet vi renoverar, så dricker jag te och ser på. Det är ganska härligt att vara gravid...

Vad var det nu igen?

Vad var det jag skulle göra nu igen?
Ja just ja! Sova.
Ett får, två får, tre får, fyra få.. åh, där kom en häst! Ett får..
Jag måste kissa. Och så är jag jätte hungrig.
03.29 och jag kommer nog inte somna om...

Trädgårdsarbete

Äh fy fanken, säger jag! Nästan 2 timmar av krattning och det ser fortfarande ut så här! Åhh jag dör.
Någon som gillar att kratta och vill hjälpa till? På egen risk, skall tilläggas, för Freja och Vince har gjort en fälla mellan träden.
Och till våren, då ska trädhelvetet bort.

Blöjfodral

"Alla kan sy" minns jag att vår syfröken sa första gången jag valde syslöjd i skolan. Det enda jag faktiskt lyckades med under dessa lektioner var julstrumpan. Visst, den blev alldeles för stor och jag fuskade hejvilt, men den blev färdig. Någorlunda. Och jag tror att min syfröken drog en lättnans suck varje gång jag valde träslöjd därefter. (Där var jag mycket bättre, kan jag tillägga)

I morse fick jag i alla fall för mig att damma av symaskinen jag fick av min man något år. Jag letade fram en stuvbit, kliade mig lite på huvet och sydde mig ett blöjfodral. Fodralet blev lite för stort, men det funkar ändå. Man kan ju inte vara bäst på allt varje gång man provar något nytt.
Jag blev nöjd i alla fall.

 

 

 

5.40 och taskigt immunförsvar

Strax innan 5:40 var jag vaken idag. Detta trots att det har varit en lång natt med krånglande barn. Vince vaknade flera gånger och grät. Täcket var fel, täcket hade ramlat ner från sängen. Han var täppt i näsan och hade ont i benet och på hakan.
Freja vaknade av att Kajsa "bet henne på fötterna". I själva verket sov Kajsa gott i min säng. Hon klagade på ont i hjärtat och ont i pannan. Det visade sig då att hon hade över 39 i feber.
Tar det aldrig slut?
Totalt har det VABats ca 40 dagar det här året. Mestadels Vince, men Freja ligger inte långt ifrån.
Inte kan det vara mitt immunförsvar de har ärvt. Jag har stålförsvar. Simon därimot, han är svag på många punkter.

administrativt

Freja vaknade dunderförkyld i morse. Jag ringer jobbet och anmäler VAB, loggar in på jobbmail och ser ett erbjudande från chefen om att arbeta administrativt den sista tiden jag har kvar innan jag går hem och väntar på Mini.
Jag tackar ja och därmed arbetade jag min sista dag i barngrupp redan igår. Det kom väldigt plötsligt och jag inser nu att det inte alls är långt kvar tills Mini kommer.
Det är bara 67 dagar kvar till BF!

Jämförelser v 30

Freja

   



Vince

 

 

 

Mini



      

 

Alla bilder är tagna i v 30.

 Vad tror du om Mini - lillasyster eller lillebror?