Vecka 20 och halvvägs!
Vikt: +1,6 kg
Bebis är livlig. Ibland har jag svårt att somna eftersom att den sparkar så.
När jag måste kissa på nätterna så vaknar den ofta och då kan jag inte heller somna om. Jag har till och med börjat smyga när jag går, men det hjälper ju inte, har jag märkt :)
Idag fyller jag år. Egentligen inget jag bryr mig om.
Gubben kom hem mkt senare än vanligt. Idag är hans första jobbdag efter semestern så jag tänkte att han har mkt att göra.
När han kom hem började jag nästan att grina. Tårarna var inte långt borta. Dels för att jag tjatat i 3 år och dels säkerligen mycket gravidhormoner.
Ingen kunde ge mig en bättre födelsedagspresent! (Fast Lina var ganska nära)
Efter en paus på ett par veckor så är vi (läs: Simon) på det igen.
Innan bebis började gro var tanken att detta skulle bli Virres rum, men nu har det blivit ändrat till vårt.
Det vi ska göra är att flytta en dörr till hörnet där det stått en garderob (ja ni ser ju vart på bilden) samt lägga golv, dra om el och tapetsera.
Nä. Vi tog inte reda på könet, men man såg pungen helt klart. Och det spred sig ett lyckorus i hela 
Är det inte konstigt?
Man är någons närstående, någons familj i 26 år.
Men så plötsligt upphör allt på mindre än ett ögonblick. Man får veta saker från ställen man inte bör och det känns som om man blir kastad i soporna. Nertrampad och överkörd.
Är jag inte mer värd än så?
Medan Simon och Vince lägger golv så googlar jag pojknamn. Varför är det så svårt?!
Bebis sparkar och Simon kände nyss för första gången.
Wow. Vi ska verkligen ha en bebis till.
I frejas rum blir det grönt. Jag tror det passar bra tillsammans med trädet hon ska ha. Dock blev färgen inte så ljus som jag trodde, men det går nog bra ändå.
Vecka "17".
I slutet av v 20 ska vi på ultraljud. Det är så spännande att jag nästan koolar och jag undrar så vem som är där inne.
Jag känner bebis dagligen. Mest som tuggummibubblor som spricker men också som buffar. Ibland känns det utanpå och varje gång tror jag att jag inbillar mig.
Aldrig förr har dagarna gått så långsamt. De sniglar sig fram och lämnar långa osynliga slemspår efter sig.. Hela sommaren är kvar, hela hösten och halva vintern. Ska tiden verkligen gå så här långsamt?
Badrummet och gästtoan är färdiga. Det är bara ena dörren som ska upp och det sker snabbt när vi vill. Men ni får inga bilder ännu. Detta pga allt slipdamm som far omkring och tvingar mig att dammsuga och svabba golvet varenda kväll.
Så nu har vi alltså gått vidare. Nu är vi i det sk. "Frejas rum" fastänn det nu inte bara blir hennes. Här ska två barn dela rum fram till dess att vi öppnar upp till lägenheten om några år. Det här kanske inte ens blir hennes.
Simon spacklar och jag river tapeter.
Det suger verkligen..
