Fin helg

Vi har, som syntes, haft en fin helg. Jag älskar att vara hos syster. Det är så lugnt och friskt där borta.
Och jag är så otroligt överväldigad över att de håller ihop och håller sina huvuden över vattenytan. Jag kan inte ens förstå upproret de har i sina hjärtan, men de verkar så starka båda två. Elvine har världens finaste föräldrar!

_____________________________________

Innan vi landade hemma tog vi en liten omväg till lillebror i Fagersta också. Helt galet vad kusin Tyra växer! Där blev det mys, kakor, bullar och mera kakooooor!

Myran vs Ardenner

Sista ridningen innan hemgång. Barbacka  denna dag!

Hästloppis och skattjakt

Ja, vi är ju hos min lillasyster, som ni kanske listat ut.
Lagom till mellis hade vi fika på hölogen och därefter drog vi vidare på hästloppis.  Freja ville köpa ett grimskaft och en grimma att dekorera sitt rum med. Nåväl.
Hemma blev det sedan skattjakt och massa godis!

Stallet

Vi börjar dagen i stallet och lite ridning.
Myran tyckte det var jätteskoj och ville inte alls gå ner. Eller ja. Det gällde alla 3.

Logoped

Idag var vi hos logoped. Mest på BVCs inrådan. Vince kan ju inte säga R, fast man har ändå tyckt att han sagt det ibland.
De spelade ett spel och Vince fick kolla på en massa bilder.
Vi fick flera tider, men vi kommer nog bara att gå en gång till. Mer än så behövs nog inte, sa hon, för han säger visst R ibland.

Begravning

Det är tisdag.
Jag är ledig hela veckan. Imorgon börjar jag pendla till Borlänge varje dag.
Idag har jag haft telefonkontakt med Fonus och lillasyster. Och jag har googlat  mig fördärvad.
Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle hjälpa någon med begravning. Allra minst inte min lillasyster. 

Att gå ensam

3 dagar har gått sedan sparven gick bort.
11 dagar gammal, men det känns som så mycket mer. Jag var med innan hon ens fanns till. Genom varje steg. Och jag kommer finnas genom varje steg framöver också.

Mitt i all sorg kommer en annan sorg. En annan slags sorg.  När Freja säger "jag vill gå själv till skolan från parkeringen" gör mitt hjärta revolt och kraschar in i bröstbenet. Går sönder lite grann. Och efter en stunds tänkande kommer jag fram till att hon faktiskt är 7.5 år.

Lilla sparv

Det har varit fruktansvärda 24 timmar.  Inatt kunde jag inte sova en blund. Varenda ögonblick från gårdagen spelades upp mitt huvud.

Idag klockan 9.30 satt jag i den lila soffan.
"Nu ska jag vara stark", tänkte jag. För deras skull.
Men så låg hon där. Lilla Elvine. Med sparkdräkt och nerbäddad i vagga. Och prästens fina ord blev ett blurr i huvudet.
Vi grät allihop. Och jag kände mig inte ett dugg stark. Bara liten, svag och hjälplös. Jag ville ju stärka dem.

Lilla sparv. Det finns hundratusende stjärnor och du är den vackraste av dem.

Och så höll jag henne. Så kall och så mjuk. Den där lilla kroppen i min famn. Uppkrupen i soffan. Jag ville aldrig släppa henne och jag ville vrida tillbaka tiden så mycket. Elina och Niclas skulle aldrig fått uppleva detta. Elvine skulle visa sin kämparglöd hela livet. Hon skulle  få uppleva med-och motgångar. Hon skulle få sitt hjärta krossat och lagat flera gånger om och hon skulle få göra det hon alltid drömt om.

Älskade Elvine.
Så liten, men du fattas oss.

Jag älskar dig så oerhört mycket och jag är glad att du valde just oss. Du har för alltid satt djupa spår i mitt hjärta och minnet av dig kommer aldrig att blekna. Du kommer alltid att vara min systerdotter och jag kommer alltid att tänka på dig.
Jag älskar dig.

Alltid så vacker i våra hjärtan

I eftermiddags kom det.  Det där samtalet  som jag absolut inte ville ha. Från neo i Uppsala. De bad mig komma på en gång och 50 minuter  senare rusar jag in.

Och de följande timmarna är något som jag inte önskar en enda människa.  Ingen ska få hålla sitt döende barn. Ingen ska få se sitt barn somna in på bröstet.  Ingen ska få känna värmen bli kall.

Hjälplös. Så kände jag mig. Svag och hjälplös. Och så känner jag fortfarande. Snyftade och gråtande svag ner i kudden..

Hos min systerdotter!

I förmiddags åkte jag till syster och Elvine. Och chocken  över hur liten hon egentligen är har fortfarande inte lagt sig.
Notera första bilden. Det är en sådan liten blöja hon använder. Och den knäpps under armarna.
Läget är stabilt, säger läkarna. Och i morgon blir hon 1 vecka ♡

Rosetter

Det här blonda fjunet ska jag köpa en massa rosetter till på hennes 1årsdag!

Obeskrivligt liten

23 cm, säger man. Men titta. Lilla, lilla människa.

Det har inte hänt ngt alls med Elvine sedan hjärtstilleståndet vid förlossningen och läkarna säger att hon är en väldigt stark och livlig krabat. Ni håller väl tummar och tår, ni också?

Jag älskar dig

På riktigt!
Det här lilla smörpaketet rör runt så mkt känslor i kroppen. 
Håll ut!

Jag har blivit moster!

Två timmar efter att  jag kommit hem från Uppsala hör syrran av sig. "Bebis kommer ikväll". Hon hade drabbats av infektion och behövde förlösas.
Och vid 22 -snåret kom hon.
Lilla Elvine.
500 gram och 23 cm.
Hon fick hjärtstillestånd när de försökte få ner slangen i halsen, men kom snabbt tillbaka.
Nu ligger hon vaken. Och vinkar, säger min syster. Och jag känner mig så hoppfull, precis som läkarna.

På väg till Uppsala

Vilken kämpe

Helikopter till Uppsala har det blivit. Och bebis kvar i magen. Syster får dropp för att stoppa värkarna och bebis har, från att ha varit 4 cm från öppningen, backat till 8 cm.
De försöker hålla bebis kvar så länge som möjligt.
Varje dag räknas, även om det bara är 1 dag.

Idag är ingen bra dag

Idag är ingen bra dag.
Jag gråter sällan, men idag kommer allt.
Och när jag slutat och tror att allt är slut, så sitter jag och hulkar förtvivlat ändå.

Idag blir jag nämligen  moster för första gången.
Kanske blir jag det just i detta ögonblick. Kanske har jag redan blivit. Jag vet inte.

Idag blir jag moster. En otroligt efterlängtad liten varelse kommer att göra entré. Så liten, men så älskad redan innan hen ens fanns till. Lilla älskade du. Vi har väntat så länge på dig.

Idag blir jag moster till lilla skorpan. Född i v 21+. Så önskad, men ändå så oönskad just nu. Du kunde ha väntat lite.
Och jag hoppas innerligt att du stannar hos oss..

05.33

Åh nej.
Jag vill bara sova.