Snö!

Äntligen kom snön! I alla fall här i Småland.

Uppladdning

2 veckor på nya jobbet har passerat. Jag måste säga att det känns skönt att vakna upp och vilja gå till jobbet. Skönt att slippa vakna med ett stressklump som räcker ända upp i halsen. Men samtidigt funderar jag mycket på om detta är "jag". Fokus nu är att verkligen vara med barnen  (precis som det ska!) men jag har inga bollar i luften samtidigt.  Det är ett helt annat arbetssätt.
Det blir väl kanske bättre med tiden. Jag måste kanske bara komma ner på jorden lite. Landa lite mjukt med fötterna.
Men trivs, det gör jag!

Så ikväll kör jag uppladdning! Imorgon åker vi äntligen  hem och stannar ca 10 dagar. Känns helt galet skönt, ska ni veta!  Det ska bli skönt att andas granbarr istället för betong.
Och om vi inte hörs,
så god jul!

1a advent!

Galet att ett är första advent  redan.
Jag blev väckt med skönsjungande sång av Myran kl 05.15 och strax efter vaknade Vince också.
1a advent alltså. Och 4 arbetsdagar kvar innan jag börjar nya jobbet om en vecka.

Swedish horse show

Idag har Freja varit på Swedish horse  show tillsammans  med sin moster. Och när hon kom hem hade hon med sig en present! :D

Första läkarbesöket

Idag gick vi till doktorn. Det var första gången för My. Och hon var lyckligt ovetande.
Efter skrik och tårar fick vi medicin för kraftig öroninflammation och ett klistermärke.

Årets pepparkakshus

Ignorera felstavningen.  Den upptäcktes då jag redan satt fast det.
Fast vad gör det? Det är mitt bageri iaf!

Frejas silvermatch

Ikväll fick jag bilder på Frejas silvermatch  i Copa Junior. Den när hon fick glädjetårar,  ni vet...

Att sitta själv vid frukostbordet

Myran är sjuk och Simon ska vabba.
Jag klev ändå upp i vanlig ordning vid 5.30. Myran brukar vakna självmant  då också men inte idag.
Jag halsar lite kaffe, äter lite frukost, som jag måste tvinga i mig. Jag är ingen frukostmänniska.
Klockan hinner bli 6.00. Myran sover fortfarande  och jag känner mig ensam och inser att det är riktigt, riktigt tråkigt att vara själv.
Vad gjorde man innan man fick barn?

Stolt mamma

Idag var det dags för Copa Junior för Freja.  Som vanligt fick hon gå upp två viktklasser då ingen fanns i hennes.
Första matchen förlorade hon. Och förstå min iver då hon får in ett strypgrepp i match nummer 2.
När de kom ut från mattorna brast Freja ut i gråt.
"Har du ont!?" frågar jag.
Men det är glädjetårar för det var första gången hon vann en match.
"Mamma, jag tror att jag tog silver".

Lilla sparv

Idag har det varit en fruktansvärd och sorgsen dag. Men samtidigt så vacker och glädjande.
Vi samlades alla i ring och så fort kyrkklockorna började klinga kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Rösten sprack när jag läste

Vi har en liten ängel
Hon är här bredvid
med fjäderlätta vingar och gloria av guld.
Hon är kölden som biter dig i vinter,
De knastrande stegen i snön.
Hon är lövet som faller i gräset
och sparven som sitter utanför.
Hon är rösten som väcker sig på morgonen. Och med liten hand på våra hjärtan fyller hon oss med liv.
Inget fotavtryck är för litet för att göra avtryck i våra liv.
Lilla älskade Elvine. Du fattas oss.
Det finns hundratusentals stjärnor och du är vackrast av dom.

Och så spelades "Kom änglar-Erik Linder" precis när hjärtat sprack sönder lite. 

______________________________________

Älskade syster, jag önskar att jag hade er styrka. Att jag kunde ta bort allt det onda i er kropp. Att dagarna inte flyter ihop till ett blurr och att ni får fortsätta stå på stadig grund. Jag älskar er så hjärtat värker. Och jag hoppas att ni båda vet att jag alltid står bredvid er, även om vi inte alltid är nära.

Nytt jobb

För en vecka sedan ringde en chef från en privat förskola och hade hört talas om mig. Hon  frågade om jag var intresserad  på att komma på en intervju och eftersom att jag egentligen  inte hade något annat för mig så åkte jag dit. Ett samtal på 1 timme slutade i några dagars betänketid.
Egentligen var jag inte ute efter ett nytt jobb. Visst hade jag pratat om det lite löst,  men jag trodde aldrig att jag skulle ta steget ut.

Idag gick jag iallafall till min ena chef och sa upp mig. Hon blev nog lika chockad som jag då jag sa orden. Och mina arbetskamrater ännu mer än så.
Så den 4 december arbetar jag min sista dag innan jag tar in foten på något nytt.
Det ska bli spännande, men jag drabbas  fortfarande av ångestblandad förtjusning då jag tänker på det.

Gissa vart vi har varit i helgen

Fin helg

Vi har, som syntes, haft en fin helg. Jag älskar att vara hos syster. Det är så lugnt och friskt där borta.
Och jag är så otroligt överväldigad över att de håller ihop och håller sina huvuden över vattenytan. Jag kan inte ens förstå upproret de har i sina hjärtan, men de verkar så starka båda två. Elvine har världens finaste föräldrar!

_____________________________________

Innan vi landade hemma tog vi en liten omväg till lillebror i Fagersta också. Helt galet vad kusin Tyra växer! Där blev det mys, kakor, bullar och mera kakooooor!

Myran vs Ardenner

Sista ridningen innan hemgång. Barbacka  denna dag!

Hästloppis och skattjakt

Ja, vi är ju hos min lillasyster, som ni kanske listat ut.
Lagom till mellis hade vi fika på hölogen och därefter drog vi vidare på hästloppis.  Freja ville köpa ett grimskaft och en grimma att dekorera sitt rum med. Nåväl.
Hemma blev det sedan skattjakt och massa godis!

Stallet

Vi börjar dagen i stallet och lite ridning.
Myran tyckte det var jätteskoj och ville inte alls gå ner. Eller ja. Det gällde alla 3.

Logoped

Idag var vi hos logoped. Mest på BVCs inrådan. Vince kan ju inte säga R, fast man har ändå tyckt att han sagt det ibland.
De spelade ett spel och Vince fick kolla på en massa bilder.
Vi fick flera tider, men vi kommer nog bara att gå en gång till. Mer än så behövs nog inte, sa hon, för han säger visst R ibland.

Begravning

Det är tisdag.
Jag är ledig hela veckan. Imorgon börjar jag pendla till Borlänge varje dag.
Idag har jag haft telefonkontakt med Fonus och lillasyster. Och jag har googlat  mig fördärvad.
Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle hjälpa någon med begravning. Allra minst inte min lillasyster. 

Att gå ensam

3 dagar har gått sedan sparven gick bort.
11 dagar gammal, men det känns som så mycket mer. Jag var med innan hon ens fanns till. Genom varje steg. Och jag kommer finnas genom varje steg framöver också.

Mitt i all sorg kommer en annan sorg. En annan slags sorg.  När Freja säger "jag vill gå själv till skolan från parkeringen" gör mitt hjärta revolt och kraschar in i bröstbenet. Går sönder lite grann. Och efter en stunds tänkande kommer jag fram till att hon faktiskt är 7.5 år.

Lilla sparv

Det har varit fruktansvärda 24 timmar.  Inatt kunde jag inte sova en blund. Varenda ögonblick från gårdagen spelades upp mitt huvud.

Idag klockan 9.30 satt jag i den lila soffan.
"Nu ska jag vara stark", tänkte jag. För deras skull.
Men så låg hon där. Lilla Elvine. Med sparkdräkt och nerbäddad i vagga. Och prästens fina ord blev ett blurr i huvudet.
Vi grät allihop. Och jag kände mig inte ett dugg stark. Bara liten, svag och hjälplös. Jag ville ju stärka dem.

Lilla sparv. Det finns hundratusende stjärnor och du är den vackraste av dem.

Och så höll jag henne. Så kall och så mjuk. Den där lilla kroppen i min famn. Uppkrupen i soffan. Jag ville aldrig släppa henne och jag ville vrida tillbaka tiden så mycket. Elina och Niclas skulle aldrig fått uppleva detta. Elvine skulle visa sin kämparglöd hela livet. Hon skulle  få uppleva med-och motgångar. Hon skulle få sitt hjärta krossat och lagat flera gånger om och hon skulle få göra det hon alltid drömt om.

Älskade Elvine.
Så liten, men du fattas oss.

Jag älskar dig så oerhört mycket och jag är glad att du valde just oss. Du har för alltid satt djupa spår i mitt hjärta och minnet av dig kommer aldrig att blekna. Du kommer alltid att vara min systerdotter och jag kommer alltid att tänka på dig.
Jag älskar dig.

Alltid så vacker i våra hjärtan

I eftermiddags kom det.  Det där samtalet  som jag absolut inte ville ha. Från neo i Uppsala. De bad mig komma på en gång och 50 minuter  senare rusar jag in.

Och de följande timmarna är något som jag inte önskar en enda människa.  Ingen ska få hålla sitt döende barn. Ingen ska få se sitt barn somna in på bröstet.  Ingen ska få känna värmen bli kall.

Hjälplös. Så kände jag mig. Svag och hjälplös. Och så känner jag fortfarande. Snyftade och gråtande svag ner i kudden..

Hos min systerdotter!

I förmiddags åkte jag till syster och Elvine. Och chocken  över hur liten hon egentligen är har fortfarande inte lagt sig.
Notera första bilden. Det är en sådan liten blöja hon använder. Och den knäpps under armarna.
Läget är stabilt, säger läkarna. Och i morgon blir hon 1 vecka ♡