Handledsröntgen

Hela sommaren var jag sjukskriven för min handled. Nu har jag hunnit jobba 2 veckor och igår fick jag besked på röntgen. Nu väntas operation i höst. Det var lite trasigt både här och där. 

Men något spännande i allt tråkigt: snart flyttar vi! 

Har jag packat? Nej.

Har jag köpt nya möbler? Ja.

Så jag har dubbla möbler alltså? Japp!

Livet. 

Underbart.

Spännande.

Och full av längtan efter både det ena och det andra. 

Livet

Livet just nu. Trasigt men ändå helt. Både handled och knä är i obalans. 

Har inte tränat en enda muskel sedan 1 juni. Huvet börjar bli kaos men det blomstrar ändå. 

Livet. Kaos. Härligt. Underbart! 

Om 1,5 månad flyttar vi. Jag har sällan längtat efter något som nu. 

Och jag är helt fylld av lycka. Att Simon är min bästa vän. Att nätterna är nästintill sömnlösa men fulla av kärlek ändå. Att barnen mår bra. Att jag mår bra. Att jobbet börjar om 1 vecka. förhoppningsvis, om sjukskrivning inte förlängs. 

Sista sommaren

 

Sista sommaren i det här huset. Och oftast ligger vi här. För jag har ju all tid i världen just nu. Jag är ju sjukskriven i väntan på resultatet av en trasig handled.

Jag har köpt en lägenhet. Superfin och mitt emot har barnens pappa köpt sin. Så nära, både som medföräldrar och i boende. Perfekt.

Ah, så känns det. Allt känns perfekt! 

"livet går bra" skulle jag kunna säga. Men då ljuger jag.

"Livet går bra nu" skulle jag kunna säga. 

Men samtidigt som jag väntar på tid hos handkirurgin så lyckas jag även paja knäet under helgen. Men det går snabbare nu. Idag fick jag konstaterade  ligamentskador och imorgon blir det MR. 

Och återigen ingen träning på några veckor. 

Så nej. 

Livet går inte bra nu. 

Jag kommer få kaos i huvudet. 

likt en HåkanHellströmsång

Här ligger jag.

Harmonisk men ändå ett virrvarr. 

Precis som en Håkan Hellström sång.

Man gillar det men ändå inte liksom. 

Huset är ute till försäljning nu och jag känner mig upprymd lite grann. 

Men ändå känns livet tungt just nu. Och det beror nog på att allt inte klaffar riktigt och saker händer. 

Men jag klarar mig nog ur det också. Jag har ju börjat hitta mig själv, och det är ju ändå det svåraste jag gjort i livet. 

Hon är 15 nu

Hon är 15 nu. 

Och det är konstigt att man kan komma ihåg varje del av den dagen så bra. 

Hur jag satt i soffan, med orakade ben, och vattnet gick. 

5 timmar sedan låg hon där. På min mage. Och alla 3 grät. 

Jag, Simon och Hon. 

Och nu är hon nästan längre än jag. Tar alla mina kläder. 

Ger mig gråa hårstrån samtidigt som hon gör mig yngre.

Jag älskar dig!

lite för mycket för att kunna prioritera

1 vecka kvar till första visningen

och det är ju klart att allt ska komma nu. Eller så känns väldigt lite som just "allt". 

Har haft ont i båda handlederna  i 1 månad nu. Igår tog jag mig till doktorn som gav mig medicin och tog 4 rör blod för att kolla ledsjukdomar. Beroende på vad de visar blir det också ev röntgen om ca 2 v. Medicinen gör mig lite orkeslös så att städa ur det sista är en pers. 

Men jag tänker att jag kanske behöver sova ordentligt, sen kan jag ta tag i det. Kanske.

Men så blir det ju ingen träning nu då som belastar handlederna. Den känns kul. 

Inte alls.

Och just ja. Nu är skilsmässan helt igenom. 

Officiellt skild. 

Det känns lite märkligt. Som att han nu är avskuren helt från mig efter 19 år. Men han är ju en av mina bästa vänner. 

Bästis-festis. 

Och pappa till våra 3 underbara skitungar. 

när våren kommer så sprudlar plantor

Våren.

Även om det ändå var lite snöfall igår. 

Plantorna börjar få liv igen efter vintern. Och jag med, känns det som. 

Det var någon som sa till mig att " frön måste läggas i jord och mörker för att sedan kunna gro".

Jag är så exalterad men samtidigt lite livrädd för det som sker just nu. 

Det här lilla fröet i mig börjar växa nu.

man fixar hela tiden

Ja. Jag har olika sockar på mig. Jag kan säga att det är för att jag bara tog de första i korgen. Eller så kan det vara för att mormor har stickat 1 och Vonkan 1. De 2 av 3 bästa vuxna människorna jag vet. Fastän de ändå bor långt åt helskotta. 

Sista rummet är målat. Lite småfix i hallen kvar. En dörr och så. Men nu är det påsk och jag har idag bränt 6000 på nya bromsar.

Och i helgen kommer Simon och hjälper mig att rensa i vår sammankopplade uthyrningslägenhet. Sedan börjar jag där. 

Redan 5e april. Tiden går för fort. 

Helst vill jag bra sitta i soffan, dricka öl och fuläta chips. 

Men jag får nöja mig med ölen på köksgolvet istället nu när luften gick lite ur kroppen

. 

Sista rummet

Sista rummet att måla. 

Och jag måste säga att jag är imponerad över min egna effektivitet. I samband med att rummet fixas så packas även allt onödigt ner. Då är det liksom färdigt sedan. 

Men jag må säga att mycket ekar tomt i rummen då jag anser att allt ska bort. 

Det är faktiskt så att hyllor också åker. 

Och sånt som "jag behöver det inte, och skulle jag behöva så köper jag nytt sedan".

Det är kanske rent man ska .

Rensa hemma 

för att hitta harmoni i din själ.

Fast det funkar nog inte på mig.

Jag har ju outtalad ADHD

att gå i terapi?

Jag hör folk säga hela tiden att "terapi är bra. Det är bra att prata med nån".

Jo, så kan det vara. Men jag är ganska stabil i mina tankar och vet vad det är som gör mig ledsen, upprymd, lycklig eller arg. 

Men så finns det en plats för mig. Terapi behöver inte vara N Å G O N. 

För mig är det en plats. 

En plats fylld med människor som får mig att skratta, som får kroppen att slappna av. 

Hjärnan att organiseras.

Och jag känner mig alltid full av liv när jag kommer därifrån.

Jiu jitsu är det bästa som finns. 

Och dit gick jag idag.

Med mina innetofflor som jag äntligen har hittat.

Att rensa är ju inte så tokigt ändå. 

Vad har jag mer glömt bort i förrådet?

Livet händer

Livet händer. Det går i rasande fart. Och ibland känner jag att jag inte riktigt hinner med. Om ca 20 dagar har jag förhandsvisning på mitt hus. Vart ska vi ta vägen sedan? Det är nog det som skapar mest kaos i mitt huvud, fastän jag faktiskt mår väldigt bra. Men stundvis vill jag bara krascha ner och skrika i kudden. 

Jag och barnens pappa har väldigt fin kontakt. Han är en av mina bästa vänner och vi har väldigt kul ihop. Och den här skilsmässan känns verkligen som rätt beslut.

Men man kan vilja gråta och skrika ändå.

Det har hänt saker

 Jag är här nu. Och det var länge sedan sist. 

Livet har vänts upp och ner och ingenting är som förut. Vem är jag? Och var är jag? 

Självstående. Barnen har hunnit bli 9, 12 och 15. Stjärnorna i livet. 

Kaos i vardagen för att allt ska klaffa. Men ändå känner jag att jag är på rätt väg. 

Försöker hitta mig själv mitt i allt flyttkaos. Ja. Jag ska flytta. Vi ska flytta. Vart hamnar vi ens? Ingen vet väl egentligen. 

Men jag längtar tills kaoset har lugnat sig och jag inte behöver oroa mig över annat än en eventuellt trasig tvättmaskin.