Mitt 2013

2013 har nog varit det mest omtumlande året i mitt liv. Det startade fint i januari med vårt första hus. Å, vad vi såg fram emot att flytta in i mars. Februari flöt förbi och vi flyttade in. Vi möttes av ett ostädat hem som tog flera dagar att få rent. Lagom på Simons födelsedag upptäcker vi en vattenskada i klädkammaren. Det visar sig att skadan börjat uppe på taket och vatten sedan runnit genom hela taket, i väggen och ner i golvet. Vi fick byta ut hela yttertaket, lägga ny isolering och göra om två badrum, en kostnad som vi får betala själva.
Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Aldrig känt mig mer sårad och bortkommen.
Men vi har så fina människor i våra liv och fina nya grannar som stöttat och hjälpt till.
Utan er skulle jag ha gått sönder ännu mer.

Vi bodde under den tiden hos min fina svärmor och Hasse. (Jag älskar er. Tack så mycket för allt ni gjort under året.) Det var även då jag fick ett plus på graviditetstickan. Med skräck och förtjusning skyndade jag mig till huset för att berätta för Simon.
Har vi verkligen tid för en bebis nu när vi har fullt upp med huset? Råd? Plats?. Det var sånt som flög runt i huvudet den första tiden.

Mamma och pappa separerade i maj. Det fick jag veta av pappa när han och jag åkte på resan till Prag. Det gjorde så ont i själ och hjärta av att se pappa gråta. Min pappa, min hjälte. Plötsligt var han lika liten som jag.
Mamma och jag har inte så bra kontakt länge. Inte för att de har gått skilda vägar, det var inte så oväntat, utan för att hon har gjort som hon gör efter det. Och jag kan inte påstå att jag saknar henne. Det låter kanske hårt, men så känns det. Det kanske ändrar sig med tiden. Hon är ju trots allt min mamma.

Hela hösten präglades av skratt med fina vänner och familj och så kom december.
Dagarna sniglade fram och 15 december kunde jag äntligen ringa hit min svärmor som var med på Minis förlossning. Hon kom äntligen, vår lilla My. Så vacker och perfekt.
Det smärtar när jag tänker på att hon kanske inte hade funnits. Så oplanerad, men ack så välkommen.

Och Simon. Jag älskar dig.
Du gör mig till en bättre människa och jag är så otroligt tacksam över att ha dig i mitt liv.
Du är en helt underbar pappa till våra barn  och jag hoppas innerligt att du förstår hur mycket jag uppskattar dig.
Tack för att du gör frukost till mig varje morgon och för att du stöttar mig i mina plötsliga impulsiva ideér.

Och kolla här. Det bästa av 2013 i en enda bild.
Utan er skulle jag vara ingenting.

Solsken!

Hela december har varit ett enda tjockt mörker. Har det inte varit molnigt så har det spöregnat. Men idag skiner solen och Freja ville så gärna gå på promenad med My. På med kläderna och ut i det kalla solskenet.
Efter det här så förtjänar vi nog en fika.

Bvc

Kolla på den här lilla skorven. Förra onsdagen vägde hon 3440 g.
Idag var vi på BVC för att väga och mäta. Runt 3.7 , trodde jag.
Skorpan väger istället 3940 g och har växt 3 cm (53cm) sedan hon föddes för 11 dagar sedan. Det ni!

Måndagen 16 december

Det råder bestickbrist i Sverige tydligen. Det fick jag bittert höra på IKEA den söndagen då allt började.  ”Skedar. Jag måste ju ha skedar!” var allt jag kunde tänka på medan jag åkte vidare till Bauhaus för att köpa en ny julgransfot.

På eftermiddagen när jag kommit hem går en liten del av slemproppen. Självklart blir jag alldeles till mig, men eftersom att Mini är beräknad om 8 dagar så tänker jag att det kommer starta först om ett par dagar.

Senare på kvällen börjar jag få lite ryggont. Men bara så svagt att jag tror att jag inbillar mig och givetvis beror det på att jag flyttade omkring en massa flyttlådor tidigare.  Jag menar, vi ska ju inte ha bebis ännu.

Strax efter klockan 23 somnar jag, men innan jag faller djupt så knäpper det till i magen och jag flyger upp ur sängen. Då kommer första svaga värken och jag står en stund och funderar på om det bara var en förvärk. Några minuter senare kommer en till och jag tänker ”Visst fanken. Det är så här det känns.” Jag tar mig igenom ett par värkar till innan jag ringer till förlossningen och ljuger ihop något i stil med ”det gör superont”. De tycker att jag ska försöka vara hemma en stund till eftersom att värkarna precis har börjat.  Med en suck lägger jag på luren, men kort därefter kommer intensiva värkar med ca 3 minuters mellanrum. Jag ringer svärmor och Hasse och i väntan på att de ska komma ner upplever jag de längsta minutrarna på länge.

01.23 blir jag inskriven på KS och är öppen 4 cm. 4 cm! ”Det måste ju ändå vara mer än 6 cm så ont som det gör.” Men nej. 4 cm.  Jag får ligga med CTG innan jag får ett förlossningsrum och lustgas. Jag har tydligen tur, säger de, för jag är den enda som är inne för att föda barn.

Efter en stund ber jag Simon att höja lustgasen ett snäpp. När barnmorskan kommer in säger hon att det är bra att vi reglerar styrkan själva, men att vi kanske ska öka istället för att sänka nästa gång. Jag och Simon blir alldeles fnissig och tänker på när Vince föddes. Då reglerade vi också, men sa inget till barnmorskan. Vince föddes med andra ord utan smärtlindring i princip.

03.50 ber jag dem ta hål på fosterhinnan. Vid det här laget har jag värk på värk och måste andas lustgas hela tiden. ”Det kommer bli mer intensivt och göra mer ont då” säger barnmorskan och jag tror nästan att hon skojar. ”Göra mer ont? Ta hål på hinnorna för fanken” vill jag skrika, men barnmorskan tar hål innan jag hunnit andas klart gasen. Värkarna etableras ut och kommer inte lika tätt.

30 minuter senare kommer första krystvärken, men egentligen vill jag bara sova. Barnmorskan säger att de kan se en skymt av Mini och då känner jag att det verkligen snart är över. Mini kommer inte om en vecka, hen kommer nu.

Någon minut senare, klockan 04.34 ligger hon på min mage.
En mini lillasyster.
En My.
Vår lilla  My. 3675 g och 50 cm.
En tiopoängare redan från början.

Hur ska man räcka till

Hur ska man räcka till? Det har jag frågat mig själv ett par gånger. Men man vänjer sig väl och lär sig så småningom. Ibland känner jag mig som Bambi på hal is.
Lyckligtvis (peppar,peppar) verkar My vara en bebis som är väldigt lugn. Hon sover mycket och under sina vakenperioder är hon ganska nöjd. Och Freja och Vince är så bra på att hjälpa varandra om de behöver hjälp medan jag ammar.
Och Simon finns.  (Du ska få ett alldeles eget inlägg någon dag.)

Julen spenderade vi hemma. Den var lugn och lagom den också. Och underbar.
Jag bjuckar på en bild då barnen spänt väntade på Tomten.

Skjut mig

Det finns en orsak till varför jag hellre vill ha en lägenhet.

Präktig, vacker och unik

Präktig, vacker och unik. Så heter hon.
Eller My om man vill vara kortfattad.

Den här tiden vill vi ta vara på så mycket som möjligt. Vi vet hur snabbt tiden går.

Än så länge sköter sig My exemplariskt. Hon äter, sover och bajsar.
Lite magknip har kommit, men det funkar fint med magdroppar, tycks det, men än ska man väl inte ropa hej.

Präktig, vacker och unik alltså.
Här är hon. 

Finaste lilla lillasyster

7 dagar innan förfallodatum alltså.
Och ingen lillebror.
Det blev en lillasyster kl 4.34 som väger hela 3675 g och mäter 50 cm.

Nu är bilen full:)

Åsa, är du vaken?

Tomten!

Va!
Vi skulle ju bara handla. Kolla vem vi träffade på!

10 dagar kvar!

10 dagar kvar. Mer eller mindre.
Wow.

Vecka 39 (38+).
Den nakna sanningen. Har jag alltid haft sån här bred rumpa?
Åh, vad det ska bli skönt att börja träna när Mini kommit.
Och det ska bli skönt att få sova ordentligt (hoppas!) och slippa kliva upp 5 gånger mitt i natten för att kissa. Eller slippa vakna 4.30 nästan varje morgon för att vara hungrig och pigg

Ni märker att jag kommer få en lugn bebis va, som låter mig sova mellan 23-06 utan att vakna en endaste gång.

Liten bildbomb från helgen

I helgen kom två kompisar upp från Småland. Det är så himla kul att ses och känna att man verkligen hör hemma och kan vara sig själv.

En liten uppdatering

Magontet höll i sig till tidigt i morse. Det blev inte så mkt sömn inatt och vid 4 tryckte jag i mig alvedon igen. Den här gången 2 st och så lyckades jag somna om. I morse när jag vaknade var den ihållande värken i magen borta och jag fit for fight igen!

Idag mår vi konstigt

Vi har gått in i v 38 (37+) och 19 dagar kvar till bf! Det är helt galet.

Vaknade flera gånger av sammandragningar inatt och var tvungen att kliva upp ett par gånger. Inte för att det gjorde så speciellt ont, utan för att det mest bara var väldigt obehagligt att ligga still.
Idag mår jag väldigt konstigt. Åkte en sväng för julklappsköp efter att jag lämnade ungarna, men fick åka hem istället eftersom att jag fick ont i magen. Det kändes nästan som håll och gjorde sjukt ont vissa stunder. Väl hemma däckade jag och försökte sova, men vaknade återigen med konstig känsla. Hur det känns? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Det är lätt värk i ryggen, molande värk i magen som kommer och går lite (Ja, som små pytteförvärkar eller som att man får lätt håll) och så är jag öm i nedre delen av magen. Den ömheten blir känns mer vid en sammandragning, men sitter fortfarande kvar efteråt.
Skumt med andra ord. Men Mini rör sig och tycks må bra i alla fall, så jag ska väl inte klaga:) Det har slutat regna nu så, vi ska ut och röra lite på oss innan det är dags att hämta ungarna. Och kanske, kanske blir det lussebullsbak i em.

Något som stannar här

Idag var jag hos barnmorskan igen. Förhoppningsvis så är det bara ett besök kvar innan Mini. Inte fler än de vill vi ha i alla fall!
Jag ställde mig på vågen och fick en chock. Jag var tvungen att kolla 2 extra gånger. Min barnmorska sa att det var helt normalt men själv fick jag lite ångest.
Det här stannar mellan oss: Jag har gått upp 16 kg. 16! När hände det!? För två veckor sedan var jag ju bara uppe i 13. Uhhää. Helt normalt i alla fall. Tydligen. Men hon sa att det mycket troligt bara är vätska.

Alla prover såg, som sagt, bra ut. Hjärtljuden låg på 152 och Mini låg väldigt långt ner och BM bli inte förvånad om bebisen kommer tidigare. "Man vet inte med 3an. Den är lite lurig", som hon säger.
Gud, jag hoppas han kommer snart. Det är jobbigt att vända sig i sängen. Jobbigt att kolla i döda vinkeln när jag kör bil. Och jackan som jag bytte till för en vecka sedan börjar bli trång, den också...