Det omöjliga med namn

Det här med namn delar in oss i två läger. Åtminstone tycker jag det. Jag kan bli så sur över gubbens löjliga namnförslag att jag inte ens vill prata med honom ibland.
Krig, med andra ord.

Jag gillar Elliot. Gubben säger att det ligger fel på tungan. Ja, men Ellion då? frågar jag och han säger jaaavisst lite ironiskt. Då blir jag sur.
Mina förslag är väl bättre än hans Nick? På det namnet har han fastnat. Det fulaste jag vet.

Men Lion då? frågar jag. Laajåån, säger han med amerikanskt uttal. Shit, vad löjlig han är.

Två läger alltså.
Ibland vill jag att han ska sova på soffan. Eller lägga sig i bara kallingar ute i kalla regnet hela natten, då kanske han kommer på andra tankar.

Vi har nog inte ett enda namn som vi gillar båda två.
Vi har gått igenom namnlistor från A till Ö flera gånger utan att ha hittat ett enda. Italienska, engelska, norska, Spanska... you name it! Varenda namnlista alltså!
Stackars barn som blir namnlös.
Hej. Det här är Freja, Vince och Namnlös. Stackars, stackars barn om det är en lillebror.

Trimester 3

Slutspurten.
Sista delen av graviditeten- trimester 3. Är det bara jag som tycker att veckorna går fort nu?
(Så lär det nog inte låta de sista 3 veckorna)

Vecka 28 idag. Vi spenderar denna råa sena eftermiddag i soffan. Jag letar barnvagn. Det har vi inte fixat ännu. Jag vet inte ens vad vi ska ha för någon. Gubben har inga förslag. Det blir väl så att vi fixar det i sista stund.

Och så letar jag julklappar.
Vad kan man köpa till en pojke på 3-4 år? Allt är pangpang, Star Wars och ninjor i affärer. Jag gillar inte sånt.

Min son är mer en bil/tåg-kille så allt blir ganska begränsat eftersom att han redan har många olika fordon. Det känns som att julen är här snart.


Hur blir vår jul? Har lillebror hunnit komma till julafton eller kommer jag sitta som en strandad val i soffan medan svärmor, Hasse (och svärfar?) och pappa springer som yra höns och lagar maten?
Det fina vore ju om brorsan kunde komma i slutet av november eller i början av januari. Att få en julbebis var ju inte riktigt planerat, men det får väl gå det med:)

Bästa vänner

Freja säger att hon är Kajsas bästa kompis. Jag tror det, jag med..

Gravidstatus - Vecka 27

Igår gick vi in i vecka 27.
När jag för några nätter sedan vaknade av Minis sparkar, gick det för första gången upp för mig att vi verkligen kommer bli 6 (Kajsa räknas ju faktiskt också) i familjen. Det finns en liten människa där inne som bara väntar på att få komma ut.
Vi väntar vi med.

Något som jag är väldigt glad över, det är den där foglossningen. Ja, jag trodde det var just det, men det visade sig vara vanlig hederlig ryggont. Efter ett par dagar gick det över och nu är "allt som vanligt" igen. Förutom att jag är så himlens trött vill säga, men det ska jag inte tråka ut er med.

Något som är svårt just nu är att hitta namn.
Vi fokuserar ju på pojknamn eftersom att vi tror att det är en lillebror därinne. Men det är inte så lätt som man kan tro. Vi har ju redan "Vince" och det är ju det finaste pojknamn vi vet. Det finns ju inte något namn som är lika underbart. Och dessutom ska det ju klinga någorlunda fint med "Freja" också.

Feberonsdag

Lilla Vinnieboy har nästan 39 i feber.

När det knappt går att hålla sig längre

Idag var jag och barnen på Lindex/HM. Där gick det inte att hålla sig längre. Freja fick välja kläder som vi kunde ta med till BB och så slank det ner en (2) snuttefilt också. Vince valde halvhjärtat ut pyjamas.

Tresiffrigt över

Jag är så spänd.
Den där jobbiga tresiffrigt-väntan är över!
Nu känns det väldigt nära...

Vi ska "bara"

Vi sa till pappa att vi bara skulle posta brev..

Vecka 26

Idag var det dags för ett besök hos BM. Mitt järnvärde har stannat upp, men ligger fortfarande lika lågt som sist.

Mini är ca 24 cm rumpa-huvud och ligger fint på kurvan.
Det tog en stund innan BM hittade bra hjärtljud eftersom att Mini sparkade så mkt. "En vilding", sa BM och hjärtljuden låg på 148 slag.

Vikt: +7.1 kg

Lördagsmys med Mini

Sovrum

Jag har sagt det förut - det är svårare att fotografera än man tror.
Renoveringen av vårt sovrum är klart. Kistan ska så småningom ersättas av någon slags byrå och kanske ska det upp något på väggarna. (Om jag nu vågar förstöra tapeten)

Det jag gillar mest i rummet är Kajsa. Därefter kommer fönsterväggen.

(Och så är det lite större än det ser ut;)

Med kniven mot hjärtat

Jag var gravid med Freja i 6e månaden när jag fick veta att mitt brorsbarn inte skulle kunna leva utanför magen. Nilas föddes fram någon vecka senare och det var då jag först hörde " Gud tar ett liv och ger ett annat".
Nu är ju inte jag så speciellt troende, men det fastnade liksom någonstans i huvudet ändå.

2010 ligger jag och ska natta Freja. Vi pratar om Loppan i magen och klappar den 6 månaders gamla kulan när min mamma ringer. Min farbror har gått bort i en hemsk olycka. Jag har aldrig gråtit så förtvivlat i hela mitt liv. Det var första gången jag fick känna hur riktig smärta kändes och det tog mig flera veckor att kunna somna utan gråt. 
Gud ger ett liv och han tar.

2011 gick farmor bort strax efter att hennes barnbarnsbarn kom till världen. Jag har aldrig haft så ont i kroppen splittrad i själen i hela mitt liv. Farmor var min bästa vän. Nu fanns hon inte mer. Hur tar man sig vidare? Hur överlever man? Jag kan fortfarande gråta mig till sömns. Jag har aldrig någonsin saknat en människa så här.
Gud ger ett liv och  han tar.

Jag sitter i soffan.  Mini rör sig lite lätt. Jag är gravid i 6 månaden och har precis fått höra att Simons morfar har elakartad cancer. Imorgon ska han röntga lungorna och är det cancer även där så finns det inget att göra. Finns det inte så ska han opereras för att få mer tid.
Gud ger och tar. Men förhoppningsvis inte denna gång.

Jag vill inte ha kniven mot hjärtat fler gånger..