Imorse mötte vi upp Basse och Lo på hotell. Vi blev helt enkelt sugna på hotellfrukost och så fick det bli. Och världens godaste våfflor åt jag...
Sedan, proppmätta och i matkoma, åkte vi hem och förberedde kalas. Freja har nämligen haft kalas med egen cupcakedekorering och glass. Sedan blev det såklart lite disco. Och eftersom vi ätit oss proppmätta på både frukost och fika så var det bara att fortsätta. Middagen bestod av pizza. Matkoma delux igen.
Här är hon. Efter en ett par dagar av motvind, kraftigt regn, solsken, blåst och hagel. Här är hon. Vår nya (7sitsiga) pärla. Överraskande stor invändigt, det kan man inte tro utifrån. Och just ikväll känner jag att jag aldrig mer vill cykla till jobbet.
Igår blev vi av med bilen. Eller sålde, rättare sagt. Vi fick även vår nya bil. Men vi lämnade in den på rostskyddsbehandling på en gång och kommer att få tillbaka den på fredag. Eller lördag. Kanske söndag.
Det betyder att jag cyklar och lämnar barnen och sedan cyklar till jobbet. Resa på samanlagt 2.5 timmar varje dag. Och just idag var det motvind. Och kallt. Och jag dör lite här i soffan innan jag börjar jobba. Men den här gången tog jag med mig deo i alla fall.
Igår var vi på kalas. Kusin mio fyller snart 10. Vanligtvis är alla Otterkusiner samlade varannan julafton ca då det ofta är någon som saknas på kalasen.
Det är alltid så mysigt, tycker jag och Myran hittade kusin Mille på en gång.
Om 3 månader får jag svar. 3 sjuka långa månader. Å andra sidan ser jag inte så ljust på de 3 första skolorna då jag måste knipa en av ca 25 platser på nr 1. 2an och 3an tar i första hand bara folk från deras kommun och vill jag verkligen sluta jobba i 3.5 år om jag kommer in på mitt sistahandsval?
Jag sitter och läser reklam på altanen. Myran har gått till gungorna.
Hon kommer skrikande. "En orm! Mamma, en orm! Kom och titta! En orm, mamma!" Och hon vill inte gå tillbaka. Jag går dit, tittar, men hittar inget. Jag frågar om hon kan visa och hon pekar.
Sen vill hon inte gunga på en stund.
Precis när jag hämtade Myran på förskolan idag, någon minut innan jag klev innanför dörren, ramlade hon och gjorde illa sig. "Hon skakar ju!" säger pedagogen som har henne i knäet. Vi tröstar lite och kramar lite och försöker hitta skrapmärke. Själv tror jag att hon bitit sig i tungan. När jag stryker henne över håret blir jag alldeles blöt och ser då att blodet forsar. Pedagogen blir alldeles stressad och jag känner så här i efterhand att det ändå är ganska skönt att kunna hålla lugnet även när det gäller mina egna barn.
Vi klampar in på VC och Myran blir limmad. Och så hon blir ett Bamsemärke rikare.
