Är det så här det känns att ha hus? Att man ständigt ska gå runt och oroa sig över dittan och dattan?
Jag blir så arg på säljaren. Han har skrivit under ett papper där det står att han åtgärdat en vattenskada för ett år sedan, men det är ju uppenbarligen kvar.
Och när vi har lagt ner nästan alla våra sparpengar på att få bort vattenskadan, vad oroar man sig då för?
För att det är fukt i husgrunden också?
Jag ligger och lyssnar på barnen i rummet bredvid. Dom älskar vårt hus, älskar att få gå ut och leka när de vill. Älskar att hjälpa till att skotta stora högar av snö. Vi får släpa in dem gråtande när det börjar bli mörkt.
Dom älskar vårt hus men jag har aldrig längtat efter en lägenhet så mycket som nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar