Man ska aldrig planera

Tanken med bloggen är att kunna skriva av mig om jag behöver.
Det behöver jag nu.

Under det senaste året har jag och Simon känt att det är någon som saknas vid matbordet, någon som saknas bredvid våra barn i soffmyset.
Så vi började prata om ett tredje barn och kom överrens att vi skulle försöka bli gravida först i sommar, för vi vill helst inte ha ett decemberbarn.

Och så köpte vi huset och upptäckte vattenskadan. Plötsligt försvann tanken om barn och jag kände mig väldigt nöjd med de två vi har. Nu fanns det faktiskt inte tid för något annat än Freja, Vince, huset och VI.

Är du en kollega som läser, eller en vän, bekant, så ber jag dig att inte prata högt om det här. Du kan låta bli att skrika det högt över byn, men ...

Det kom som en chock och jag är nog fortfarande i chockbubblan.
Jag tror att jag är i vecka 7 med bf omkring 18 december.

Med de första två graviditeterna lät vi bli att berätta för någon förrän efter v 12. Men ett barn är något vackert och jag förstår inte varför man ska smyga med det.
Det kanske blir så att det inte blir någon bebis och då blir vi självklart väldigt ledsna, men då vet alla varför och jag slipper förklara.

Taket är helt och torrt, badrummet är påbörjat, min familj är friska och nu ska vi njuta och se fram emot det nya som kommer:)