Klockan 6 varje morgon hasar jag mig till köksbordet, dunkar ner huvudet i armvecket och viftar åt min man att hämta kaffe. Innan han hunnit så har jag somnat igen.
På jobbet händer det ofta att jag dåsar till och dreglar över någon soffkudde innan någon vänligt harklar sig och frågar om hon möjligtvis också får plats.
Och inte helt ovanligt är det att jag nattar barnen och hinner somna långt innan dem.
Jag sover troligtvis mer än en hundvalp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar