Är det inte konstigt?
Man är någons närstående, någons familj i 26 år.
Men så plötsligt upphör allt på mindre än ett ögonblick. Man får veta saker från ställen man inte bör och det känns som om man blir kastad i soporna. Nertrampad och överkörd.
Är jag inte mer värd än så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar