Min bror ringde idag. Han bor i Vilhelmina och vi träffas inte så ofta.
Han frågade om han kunde komma förbi (dum fråga!) en stund eftersom att han var i Eskilstuna och skulle köra till Arlanda.
Och kom, det gjorde han! Och hjärtat fylls av så mycket lycka så att det nästan svämmar över. Jag önskar att jag kunde träffa alla mina syskon oftare.
I måndags kom en andra bror från Vilhelmina också. Han knackade bara på och trampade rakt in. Det är så det ska vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar