Jag får lite ont i hjärtat när jag tittar på henne.
Så där mysigt ont men som ändå värker.
Och så vill jag gråta en skvätt.
Hon är så stor.
Både i ålder och själ.
Och varje gång hon andas växer min stolthet och lycka över att hon verkligen är min. Över att den lilla fantastisa människa är den hon är.
Jag älskar sig så otroligt mycket Freja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar