Simon är däckad i sjukdom. Det har hänt kanske 2 gånger på 11 år att han är hemma från jobbet. Och skitlycklig är jag.
På riktigt.
Freja har nämligen träning på onsdagar (bla) och eftersom att simon är instruktör och tiden är efter Myrans läggdags så brukar jag sällan vara med.
Men idag var det min tur! Och jag är så fruktansvärt stolt över min tjej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar