Så mycket Virre

Det är så mycket som händer med Virre nu. Han har hyffsad balans och kan gå några steg innan han blir för ivrig och tappar balansen. Han klättrar överallt, kan säga mamma och pappa. Och så har jag för mig att han säger tack, för när man ger något  så säger han nästan alltid "gak".
Ej, säger han också och med det tror jag han menar hej, ja om jag inte bara inbillar mig vill säga. Men det tror jag inte.

Han kan krypa, han har gjort det ett par gånger och kan välja att göra det några "steg" innan han lägger sig och ålar i stället. Det går nog mycket fortare, enligt hans tycke. Eller så sätter han sig i krypställning och skjuter ifrån med benen så att han åker kana på golvet.

Imorse, när jag borstade tänderna och tittade ner, fann jag honom så här. Han var lite förskräckt över att inte veta hur man skulle komma ner. Nu är det med andra ord stenkoll som gäller.