Det kan verka löjligt

Det kan, i vissa ögon, verka löjligt och överdrivet att jag kanppt kunde somna inatt.
Att jag grät en stund i morse när jag tittade på Vince.
Ja, det kanske är löjligt.

Men med min mans oroliga aniskte på min hornhinna och vetskapen om hur jobbigt han hade under sin uppväxt, kan jag inte göra annat än att hoppas på att Vince bara har en period av detta.
Och om det är så, att han verkligen börjat stamma, så finns det ju bra hjälp.
Det finns ju de som har det värre.

Men det gör så fruktansvärt ont att en så liten människa känner att han inte kan prata, att han är medveten om vad han vill säga men inte får fram något.

Fan.
Nu torkar jag med tröjärmen igen.

Det blir bra.