5 veckor

Om 5 veckor börjar jag jobba. Jag har så mycket ångest och får ont i magen då jag tänker på det. Den här gången är det definitivt. På allvar. Ända fram till pensionen. 38 år kvar. Minst. 38! Nu blev jag kallsvettig. Skenande hjärta. Åh fy.

Jag tror inte det har så mycket att göra med barnen. Visst kommer det att vara jobbigt i början, men jag har varit med förut och visst anpassar man sig fastänn det ibland kommer kännas svårt.
Jag tror att det handlar mer om att komma till ett jobb som man vet inte har det så bra just nu. Kaos är nog det mildaste ordet.
Och förhoppningsvis så stannar jag inte där i 38 år. Det vore nästan skamligt, tycker jag. Egentligen gäller det bara för mig att våga ta steget, snubbla lite grann kanske och komma tillbaka på fötter någon annanstans igen.
Det är bara att lyfta foten och ge sig ut...