Jag kan nästan inte tro att det är sant.
Här har jag suttit i matrummet, på samma stol, i nästan 1 timme och bara stirrat ut på vår skräpiga överfyllda innergård. Och jag känner mig inte längre stressad över att det legat där i nästan 2 veckor utan att vi kastat det. "Äsch, det är väl inget" tänker jag och slurpar det sista kaffet ur min andra kopp.
Det har aldrig hänt förut heller, att jag ens hunnit dricka ut första koppen innan ungarna ska kläs och åka till förskolan. Nu är det 1 timme kvar innan vi ska åka dit.
Kommer jag att dö av tristess här hemma medan Mini gör sig redo? Vad ska man sysselsätta sig med? Jag kan ju liksom inte stirra ut på innergården hur länge som helst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar