3 dagar har gått sedan sparven gick bort.
11 dagar gammal, men det känns som så mycket mer. Jag var med innan hon ens fanns till. Genom varje steg. Och jag kommer finnas genom varje steg framöver också.
Mitt i all sorg kommer en annan sorg. En annan slags sorg. När Freja säger "jag vill gå själv till skolan från parkeringen" gör mitt hjärta revolt och kraschar in i bröstbenet. Går sönder lite grann. Och efter en stunds tänkande kommer jag fram till att hon faktiskt är 7.5 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar