Idag är det en vecka sedan och jag har fortfarande inte brutit ihop. Det var nära ikväll. Jag var så frustrerad över olika saker och till slut släppte jag allt för ett ögonblick. Men å bet jag ihop och räknade till 10.
Jag gråter inte
för jag vill inte att hon ska vara borta
Jag vet att ju längre jag håller inne
desto värre blir det när murarna rasar
Även den starkaste blir svag till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar