Klockan är 4.45 när Myran kryper upp i vår säng. Medan vi ligger där och myser så far tankarna till skolan. Vince kom in på samma skolans Freja och jag är ändå faktiskt nöd. Jag har aldrig varit missnöjd med Frejas skolgång än så länge.
Men ångesten for över mig imorse. Jag kanske ska försöka byta skola till Vince. Men egentligen vet jag inte varför. Han är egentligen inte redo för skolan, känner jag. Han är för liten. Ångest över att han kanske inte kommer att ha med sig någon annan från förskolan. Då blir han själv i början.
Usch. Jag vill inte fylla i papperet.
onsdag 17 februari 2016
Att drabbas av ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch ja de e inte lätt! Min blyga "lilla" Elias börjar skolan i höst å har ingen kompis från dagis med sig! Han känner en tjej som ska börja men tror inte han kommer få va med henne första dagen! Min plutt kanske står där ensam på rasten å titta på alla andra barnen:/
SvaraRadera