Dödsfallsnotis

Ann-Mari Bergsten, Vilhelmina avled den 11/6 på Vilhelmina vårdcentral.

Närmast sörjande är fem barn med familjer.

Vår mamma Ann-Mari född den 5/2 1929 var barn till Augusta Gustafsson (senare gift Strandberg) och Elving Jaktlund, båda från Ulvoberg, där hon kom att växa upp hos sin morfar Ambrosius, änkeman sedan 1925. Många är de historier som berättats om upptåg tillsammans med kusiner och vänner. Flest är nog de med trion Ann-Mari, Gottne och Greta, kanske för att de stod för de flesta rackartygen. Morfar fick nog vara med om det mesta men vi har förstått att Ann-Mari blev oftare struken medhårs än mothårs.

Vid 14-års ålder flyttade Ann-Mari till mamma Augusta och Alexi i Strandkullen. Hon förärades med många syskon och bonussyskon på både mors och fars sida, men aldrig hörde vi henne prata om halvsyskon eller fostersyskon. Syskonen var syskon och Alexi var pappa liksom pappa Elving. Märkligt tyckte vi det var att hon hade en syster på fars sida som var ca 5 månader äldre, hon hette Britt-Mari och kanske var det pappa Elvings vilja att namnen var så lika.

Mamma träffade Alfred från Långstrand, de bodde först i Strandkullen där föddes de två äldsta barnen senare gick flytten till Nästansjö där familjen utökades med ytterligare 4 barn.

Pappa hade eget åkeri och många är de timmar mamma fick vänta och hålla maten varm och våndas när pappa var ute med lastbilen hela nätterna.

Hemma i Nästansjö var huset nästan alltid fullt med ungar och ungdomar. I skridskotider kunde trappen upp till vinden vara fullsatt och mamma stod på knä nedanför och knöt skridskorna. Ingen kunde knyta skridskor som mamma.

Pappa och mamma kunde rycka på axlarna åt den utnötta gräsmattan, där avgjordes många fotbollsmatcher och höjdhoppstävlingar, men nog åkte fönstret upp ibland när blomrabatten eller köksfönstret var i farozonen. Bullar bakade mamma flera gånger i veckan, för det mesta var de uppätna innan kvällen.

Mamma var snäll och tålmodig, men visst hade hon humör, hon kunde läsa lusen av både hög och låg och då skrädde hon inte orden.

Hon kom att bo i byn i nästan 50 år, när hon tog beslutet att flytta blev det ett av barnbarnen som flyttade in i huset.

Efter sin andra stroke 2007 blev hon näst in till halvsidesförlamad och behövde hjälp med mycket. Svårast och mest frustrerande för henne var nog den afasi hon drabbades av. Hon fick mycket svårt med talet men var in i det sista klar och medveten om allt.

Under sitt liv arbetade Ann-Mari både i äldrevården, som hemvårdarinna och i hemtjänsten. Senare som svarvare på Nordkugg, nästan alla år den industrin fanns i Vilhelmina. Hon brukade med stolthet säga att hon var Metallare.

Intressena var många. Hon var aktiv i DHR så länge hon kunde, där kunde hon kombinera matlagning och dans. Handarbete låg henne varmt om hjärtat och vi barn med familjer har inte behövt vara utan tjocksockar.

Det var ett svårt och tungt besked i april 2010, när vår äldste bror Åke gick bort. Det var svårt för mamma att inte kunna följa med till Småland för begravningen. Tack all personal på äldreboendet som fanns för mamma och även oss i sorgen. Vid tiden för begravningen tände ni ljus och satt med mamma.

I många år har Ann-Mari haft en älskad vän och stort stöd, Paul i Kittelfjäll, våra tankar går till honom Tack Paul.

Några dagar innan mamma gick bort hade hon glädjen att hålla lille Elving i famnen, sitt senaste barnbarnsbarn.

Fastän sorgen känns svår är det ändå med glädje vi kan uppfylla mammas önskan att få vila hos sin älskade morfar Ambrosius som gick bort 1948.

Tack alla ni som blev en del i Ann-Maris liv.

 Mamma, du fattas oss. Tack för allt.

                                                                                                                 Barnen med familjer.