Jag for ner till löpbanan idag. Men jag var inte alls på topp och slutade efter 3 km. Det var inte så att jag inte orkade, jag hade bara för mycket i huvudet och det kändes då bara så meningslöst att kuta runt i en oval. Jag satte mig ner istället - i lugn och ro. Utan barn, utan ljud och bara tänkte. Det var länge sen det var så.
Farmors begravning är på torsdag och jag har fortfarande inte bestämt om jag ska åka upp. Jag vill egentligen men vet att jag inte orkar med en resa själv som kommer att pågå i minst 10 timmar.
"Farmor förstår." säger alla. Det vet jag väl! Det är för pappas skull jag vill åka. Jag vill finnas där för pappa, gråta med honom, minnas med honom. Och vara mina farbröder, kusiner och min faster nära.
Jag måste bestämma mig snart!
Helst nu.
På momangen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar