Hemma

 Vi kom hem igår efter 12.5 timmar i bil. Virre tröttnade när vi kom till Enköping och blev väldigt glad när bilen stannade och han fick syn på pappa.
Det blev inte så många bilder, men lite skrammaldes ihop.

Begravningen var underbar. Virre var på toppenhumör och flörtade hejvilt med raden bakom.
I början spelades "mio min mio", en trudelutt som jag alltid älskat och så spelades "Vem kan segla förutan vind". Då brast det för mig. Den sången har jag i stort sett sjungt på varenda kväll sedan Freja föddes. Nu får den sången plötlisgt en mycket större mening än att "bara" natta barn!